Tidigare texter:
Flyg fina fågel, flyg
På pärmen till den pocketupplaga av boken Livslägen, av Julian Barnes, som jag med ojämna mellanrum blickar i, ser man upptill en liten luftballong som samtidigt fungerar som pricken på i:et i Livs. Nertill kan man läsa ett utdrag ur The…
Kattens nio och människans tre
I snart fyra år har jag här i bloggen (blåggen ...) utmanat mig själv att skriva nånting som pockar inombords, samtidigt som jag visuellt försökt uttrycka nånting som fotografierna kanske bäst kan gestalta. Och varje gång har utgångsläget varit en…
Bilder – synliga och osynliga
Det är World Toy Camera Day idag och jag vet inte riktigt vad det innebär. Det finns säkert leksakskameror och det finns säkert också dåliga kameror som påminner om leksaker. Men de kameror som telefonerna innehåller och som bärs av de flesta…
Mycket visare efter Visum
Det var en sak jag kom att tänka på där jag, bronkitdiagnostiserad och cortisonmedicinerad, satt i publiken i Balders sal lördagen den 30 september och lyssnade när Matteus och Marika, och Martin med musiker, framförde mina tonsättningar till ett…
Visum till visans gränsmarker
Det var julen 1968 och jag var tjugo år. Efter mormors död 1965 firade morfar Erik jul i mitt föräldrahem på Runebergsgatan 59. Tidigare den hösten hade han gett några av sina dikter åt mig, bland annat en som hette Sång i julkvällen. Till den…
K som i Kapellmästare, Körledare och acKompanjatör
Tanken på en konsert med mina melodisättningar av ett trettiotal dikter av finlandssvenska och rikssvenska författare (och två av Bertolt Brecht ...) skulle knappast ha blivit av om inte Martin Segerstråle skulle ha tackat ja till att, i ett första…
EFTER 50 ÅR – PÅ ÅTERHÖRANDE!
Efter femtio års turnerande land och rike runt avslutar Trio Saludo sin karriär med ett tiotal konserter i ett höstligt Svenskfinland, den sista idag i Dagsmark. Bilden är från konserten i Kyrkslätt 22 oktober. Trion grundades alltså 1973 av Håkan Streng, Peter Ingo och Arto Rintamäki, senare har sammansättningen något varierat. 1976 grundade Håkan Streng också Visans Vänner i Vasanejden och det blev samtidigt upptakten till ett livligt samarbete med norska vissångare, bland dem den mest synliga, Lars Hauge. Som ordförande för VVV i många år i slutet av 70- och början av 80-talet kom jag i nära kontakt med både Håkan och Lars.
Bland annat bekantade jag mig med det sk NaKuHel-projektet (Natur-Kultur-Hälsa) i Oslonejden som var Lars hjärtesak. Och jag fungerade som redaktör för en stor nordisk seminarierapport i ämnet som Lars Hauge hade initierat. På visverkstäder i Vasanejden, och i Norge, blev även jag svårt influerad av den norska visan som Lars behärskade till fullo. Han, och hans norska visvänner, var en enorm inspirationskälla för mig. För drygt två veckor sen dog Lars Hauge i en ålder av 87 år.
Allt har sin tid och när det är slut känns det svårt. Det gäller både konkreta dödsfall och karriärer som avslutas. Men som någon skrev i samband med Lars Hauges död: nu ska vi tillåta oss att sörja, inte för snabbt hasta vidare, senare kommer nog tider då vi får minnas och glädjas och skratta. Och om jag avrundningsvis får komma med en kvalificerad gissning så här i Allhelgonatider så kommer Paradisets eviga harpsång helt säkert att i sinom tid ersättas av Höga Visan med Trio Saludo och Lars Hauge i spetsen (och många andra visa musikbegåvningar därtill, givetvis). Detta sagt med glimten i ögat på fullt allvar.
TRIO SALUDO på sin sista turné: Håkan Streng, Peter Ingo, Reigin Ingo och Pentti Hildén. Tack för ett halvt sekel med livsbejakande sång!
LARS HAUGE som jag minns honom – en gudabenådad stämningsskapare, varmhjärtad, socialt engagerad och mångkunnig nordist (nånstans kring millennieskiftet figurerade hans namn bl.a. som en tänkbar kommande kulturminister i Norge). Tack för en (nästan) 50-årig visvänskap! (Fotografiet, manipulerat i Photoshop, är taget i samband med seminariet Kultur, Natur och Helse i FNs frivillighetsår, på Voksenåsen i Oslo i slutet av november 2001).