27 september

Det värsta med att vara turist är när andra turister noterar att du är en turist.

– Russel Baker (1925–2019), amerikansk journalist, satiriker och författare

 

TEMADAGAR Internationellt World Tourism Day / Världsturismdagen Finland Puun päivä, Litistä tölkki -päivä Sverige Hummerpremiären, Tjänstepensionens dag Tyskland Zerdrücke-eine-Dose-Tag USA Crush a Can Day, Ancestor Appreciation Day, Family Day, Morning Show Hosts Day, Chocolate Milk Day, Corn Beef Hash Day, Day of Forgiveness, Scarf Day

TEMAVECKOR USA Fall Foliage Week, Active Aging Week

Självständighetsdag Turkmenistan

 

VECKA 39 Kasta också ett getöga längst ner i blåggen på Veckans ordskred, Veckans minnesbild(er) och Veckans humoresk. NÄSTA BLÅGGINLÄGG: torsdagen den 30 september
Gårdagens temadagar och citat »

Turisttankar

Det är bara knappt två timmars tågresa mellan 1500-talets Firenze och 2000-talets Milano. Milano är en annan värd, även om historien gör sig påmind här och var. Alldeles invid La Scala-operan och Leonardo da Vincis staty ligger den moderna gallerian där världsmärkena tävlar om turisternas uppmärksamhet. Exklusiva skor, slipsar, smycken och restauranger lockar snåla ögon med sina förföriska färger…

Tidigare texter:

Tecken

Framförallt som skriftställare men i viss mån också som bildskapare (i huvudsak fotografering) och melodimakare (tonsättning av visor/sånger) är jag uppmärksam på tecken, alltså inte bara punkt och semikolon och frågetecken, men också ISO-tal,…

Gristyska

Vill du bli missförstådd: säg ett ord! Vill du åstadkomma kaos: formulera en mening! Har du krig och katastrof i bakhuvudet: håll ett tal! Så skrev jag som inledning på baksidan av det år 2013 utkomna tunna men desto mer sprängladdade häftet…

Sepsis

WORLD SEPSIS DAY betyder att vi idag, måndagen den 13 september, fokuserar på det lidande och de utmaningar som blodförgiftning orsakar. Siffrorna i sig är talande: 47–50 miljoner världsvida fall per år, minst 11 miljoner döda varje år, ett av fem…

Galenskap

Bland många andra temadagar, hemmavid och längre bort, tar jag fasta på Bydårens dag som enligt mer eller mindre seriösa inhemska källor i dag uppmärksammas i Finland. Ja, nu är det ju förstås så att det varken finns dårar i största allmänhet eller…

Arbetskraft

Det finns en fantasieggande berättelse om arbetets betydelse, eller rättare sagt brist på betydelse, av psykologen Carl Gustav Jung som han redogör för i sin bok Mitt liv. Året är 1920, platsen Afrika, närmare bestämt Sahara och oasstaden Tozeur och…

Ingenting

Nu ska jag skriva nånting om ingenting. De kan väl inte vara så svårt, ja, något mera okrävande kan jag knappast kläcka. Så jag inleder med några allmänna svepande formuleringar av gammalt beprövat märke och på det sättet invaggar läsaren i en…

Veckans ordskred (v. 39)

När inte en jäst syntes till, och tiden sniglade fram på gourmetrestaurangen, tog chefskocken sig för pannacottan och mumlade i moussetaschen: nu är grodans lår dyra ...

Tidigare (m)ordspråk »

Veckans foto

ETT GALET GENI

 

Jag lät det gjutna svalna i två dagar och sedan började jag försiktigt slå sönder formen. Det första jag fann var Medusas huvud som hade lyckats alldeles förträffligt tack vare lufthålen, precis som jag hade sagt till hertigen, nämligen att det ligger i eldens natur att stiga uppåt. Sedan fortsatte jag och fann det andra huvudet, det vill säga Perseus, som likaledes hade lyckats utmärkt. Och det överraskade mig i betydligt högre grad eftersom det som synes är betydligt lägre än Medusas. Öppningarna var placerade ovanför Perseus huvud och axlar och jag fann att just där Perseus huvud tog slut där hade också bronsen i formen tagit slut.

Så står jag där vid Perseus fötter, alldeles i hörnet av Piazza della Signora i Florens en tidig kväll i april. Ett förfluget ord om ett renässansgeni som levde och skrävlade för femhundra år sedan, uttryckt bara några månader tidigare åt Vive i en av Havshagens 15-våningars betongklossar, hade fört mig, oss, till den plats som tidigare bara markerats med en futtig knappnål på kartan. En lång stund känns det helt overkligt att skåda detta för mig mycket speciella konstverk tillsammans med hundratals, tusentals andra turister. Långsamt börjar jag gå runt skapelsen medan kameran klickar. Och jag tycker mig höra hans röst:

Var vid gott mod bästa broder, du ser att orden om min galenskap har fog för sig: utan starka känslor och motgångar kan ingen stor konst skapas.

Cellini – medaljkonstens och de små detaljernas oöverträffade renässansmästare – blev med statyn av Perseus och Medusas huvud nästan lika erkänd som Michelangelo blev med David som står staty bara några tiotal meter därifrån. Och som Filippo Brunellechi, han som skapade den imposanta formen på domkyrkans tak i Florens, var också Cellini ett nyckfullt geni, eller rättare sagt en självuppblåst narcissistisk världsförbättrare som utan större känslighet strödde sina visdomar omkring sig.

Så hände det en kväll, när jag hade ställt till med en liten fest för den omnämnda Pantassilea och samtidigt bjudit flera av mina konstnärsvänner, att messer Giovanni och Luigi Pulci infann sig just när vi skulle sätta oss till bords och efter en del krus stannade kvar och åt kvällsvard med oss. När den fräcka horan fick ögonen på den vackra pojken gjorde hon genast närmanden. Sedan den angenäma måltiden var aväten tog jag därför Luigi Pulci avsides och sade till honom att eftersom han hade ordat så mycket om sin tacksamhetsskuld till mig, så skulle han inte på något sätt försöka inlåta sig med den där fala kvinnan. "Men kära Benvenuto", svarade han, "tror ni då att jag är galen?" "Inte galen, men mycket ung", sade jag.

Kanske han inte var så galen i alla fall, den självuppblåsta men genialiskt skickliga Cellini.

 

Fot(n)o(t) Ända sedan jag första gånge läste boken Benvenuto Cellins liv (originalets titel: La Vita Di Benvenuto Di M.° Giovanni Cellini Fiorentino, Scritta Per Lui Medesimo In Firenze) har jag fascinerats av det kreativa geniets mångbottnade personlighet. Eva Alexanderson skriver i förordet: Boken är mer ett självporträtt än en självbiografi, ty vad som främst möter läsaren är Benvenuto Cellini som den märkligaste mannen i världen, det centrum kring vilket allt rör sig. Hans egocentritet är hart när otrolig men samtidigt avväpnande naiv; livet igenom förblir han ett stort barn. / Han skrävlar och ljuger, men han gör det konsekvent och han har lyckats skapa en sammanhängande myt om sig själv där inga motsägelser förekommer. Just det sistnämnda – att inga motsägelser förekommer – får mig att vifta lite extra med öronen; genialiteten har troligen alltid en mörkare sida, medveten eller omedveten. Enligt Alexanderson hade den stora konstnären  ... en trist och torftig ålderdom men det hindrar inte att hans storhet som konstnär är obestridlig. Florens och Cellini besökte jag våren 2011. Fotot nertill: Vive.

Tidigare veckans foton »