15 maj

Det är alltid gott att veta var man har sin familj och sina vänner, oavsett om man behöver dom eller inte.

– Alan Alexander Milne (1882–1956), brittisk författare och dramatiker, Nalle Puhs upphovsman

 

TEMADAGAR Internationellt Internationella familjedagen, Internationella dagen för krigssamvetsvägrare, Världsbakningsdagen Finland De stupades Dag Sverige Arbetslöshetens Dag, Kardemummabullens Dag USA National Chocolate Chip Day, Bring Flowers To Someone Day, HG Awareness Day, Stepmother's Day, VBF Day of Awareness, National Safety Dose Day, Nylon Stocking Day, Shades Day, Straw Hat Day, Peace Officers Memorial Day

TEMAVECKOR USA National Emergency Medical Services Week, National EMSCULPT Week

 

Självständighetsdag Paraguay (från Spanien 1811)

 

Notera också Veckans ordskred och Veckans foto med vidhängande text längst nere i blå ...ggen!
Gårdagens temadagar och citat »

ögonBLICK

Sedan 2010 har jag årligen gjort en fotografisk översikt – rubricerad ögonBLICK – av det gångna årets händelser, smått och ännu mindre, stort och ännu större. Mellan pärmarna har jag samlat en salig röra av visuella element som flimrat förbi kameralinsen; stadens människor och liv på landsbygden, barnens familjer och speciellt barnbarnens intryck och uttryck, små kryp och nästan vilda djur på…

Tidigare texter:

Morsan

Idag på Morsdag kör ordlekaren i mig igång på en gång. Mor-gonluft, Mor-se, Mor-bror, Mor-ot, Mor-fin, Mor-gondag och (hemska saker!) Mor-d. Ja, det är lite krystat och smågalet, det medges, men jag tror att mor Marianne – om hon levde skulle hon…

Ballongtankar

Det är riskabelt att tänka himmelshöga tankar dessa tider: Krockande rymdavfall, kärnvapenbestyckade missiler, interkontinentala ballistiska robotar, störtande flygplan, kameraförsedda droner … Och en massa annat som bara fantasin sätter gräns för –…

Det nästan naturliga kretsloppet

Alla dessa yttre bilder och inre motiv som gnager mot varandra. Vad synfältet uppenbarar och hjärnan tänker går nämligen sällan hand i hand i min värld. Som nu detta med våren. När vinterns bandage viras upp och blottlägger fuktig jord, gräs och…

Framtidsutsikter

N.T. Wright, biskop emeritus i engelska kyrkan, berättar att han en gång åkte taxi i London och att chauffören, när det blev trafikstockning och bilen stod stilla, noterade biskopens klädsel och korset och började fråga honom om den aktuella…

Ord och Mening

Vi befinner oss alla i två verkligheter; den lilla privata, och den stora världsvida. Min lilla värld är terrassen: Jag sitter vid mitt arbetsbord och skriver invid ett antal fönster av vilka tre stora, och den glasade dörren, vetter mot den trettio…

Ärke

Jag kommer faktiskt ihåg det ganska tydligt; att stå där framför klassen vid svarta tavlan och bli avslöjad för att inte förstå läxan, att inte fatta de algebraiska finesserna, att inte räcka till, att vara en riktig ärkeidiot. Tjugoåtta par ögon…

Veckans ordskred (v. 20)

Den som talar illa om svärfamiljer lider troligen själv av tveksam härstamning (vilket parentetiskt är nästan lika självklart som att ätt och börd är nästan samma sak, att en sambo ofta är en jäkel på samba och att regnbågsfamiljer sällan, och allra minst i Ukraina, slår sina barn gula och blå) och att man av detta blodsbandsdrypande (genea)logiska resonemang följaktligen kan konstatera att en dylik person ej må bära familjevapen.

Tidigare (m)ordspråk »

Veckans foto

Så här på Internationella familjedagen (en vecka efter morsdag där jag redan snuddade vid temat) återkommer jag till den familj, som utöver min barndomsfamilj och min egen familj, har betytt mest för mina mer eller mindre konstnärliga utflykter i ord och bild. Sonja (f. Gerasimov i Irkutsk, Sibirien) och Karl Emil Ståhlberg (min mormorsfar) gifte sig hösten 1896 och fick så småningom sju barn. Från sitt första äktenskap med Aurora "Rori" (f. Lindgren), min mormorsmor, hade Kalle redan fyra barn – det yngsta, Elsa, blev så småningom min mormor. Det är hon som står i bakre raden till höger om sin storebror Armas och sina äldre systrar Sirkka och Ragni.

Den här mixen av "egna barn och andras" var både konfliktfylld och kreativ. Många av barnen dansade balett, sjöng och spelade piano, andra sysslade med idrott, skyddskårer och landets försvar. Någon enstaka var lugn och sansad, de flesta var aktiva och utåtriktade. Någon visade redan som barn en mörkare sida (trots ljust hår och troskyldig blick) och avslutade sitt liv i vuxen ålder med ett pistolskott i hjärtat. I vanliga fall höll sig familjedramat inom hanterliga gränser men ibland spårade man ordentligt ut.

Till det dynamiska, för att inte säga turbulenta, familjelivet bidrog självfallet också den krisfyllda samhällsutvecklingen vid sekelskiftet 1900 och speciellt de två första decennierna. Så här i ett hundraårigt bakåtperspektiv är en ytlig jämförelse nästan oundviklig. Då handlade det om ett storfurstendöme som ville frigöra sig från Ryssland, och gjorde det. Idag tar det självständiga Finland nästa självständiga steg och ställer sig under NATOs bombsäkra paraply – mentalt ytterligare ett stort kliv bort från Rysslands intressessfär. Men där den Ståhlbergska storfamiljen för drygt hundra år sedan utgjorde både ett slags slagfält där personligheter ibland ganska häftigt drabbade samman men minst lika ofta fungerade som en arena för inte alls oävet konstnärligt samarbete, har det gått betydligt lugnare och mera sansat till i de familjekonstellationer jag varit involverad i. Om det sedan är bra eller mindre bra må vara osagt men visst ligger det ofta ett förföriskt, rent av romantiskt, skimmer över många av de liv som levdes i förrgår.

Om allt detta bara är en produkt av mina bristande insikter och kunskaper, eller eventuellt äger en viss objektiv riktighet, det har jag utforskat i boken Under huden är jag många. Det handlar alltså om mina intryck, min bild och mina fantasier, och hur de fäst sig i min tankevärld. Men alltsammans tar sats och får fart av personligt överförda berättelser och dokumenterade fakta vilket ger dessa sexton kortfilmer en viss stadga och ryggrad. Ja, det handlar om filmer, eller åtminstone om rörliga bilder som exponeras på den vita duken under pannloben. Alltså: Varmt välkommen till min familjebiograf, nästan barnförbjuden men absolut vuxentillåten!

 

Fotnot: Boken kan beställas på nätet, se reklam och information här i blåggen. Det svartvita fotografiet har jag med lätt hand manipulerat i Photoshop.
Tidigare veckans foton »