26 juli

... och du som pratar där så stort, med band och stjärnor på din rock, ren snickarn kistan färdig gjort, och hyvlar på dess lock.

Carl Michael Bellman (1740–1795), svensk skald. Citat ur Fredmans sånger, sång nr 21 (Måltidssång)

 

TEMADAGAR Internationellt World Tofy Day Finland Kaikki tai ei mitään -päivä Sverige Bellmandagen, Esperantodagen USA Aunt and Uncle's Day, Bagelfest Day, Coffee Milkshake Day, Disability Independence Day, All or Nothing Day, Holistic Therapy Day, Dog Photography Day, One Voice Day

 

Nationaldag Kuba, Liberia, Maldiverna

Gårdagens temadagar och citat »

Bakom masken

Nå skruva fiolen, hej, spelman, skynda dig! Kära syster, hej! Svara inte nej, svara ja, så blir vi glada. Bilden av Bellman är minst sagt tudelad. Dels handlar det om en virtuos artist som frotterar sig i kungliga och adliga gemak med sin verbala och musikaliska konst, dels om en överförfriskad slashas som regelbundet har närkontakt med den svenska huvudstadens slippriga rännstenar –…

Tidigare texter:

Banksy

Nej, det här är inte en konstrecension. Men ja, det här är en konstkommentar. Eller egentligen är det här blågginslaget en reflexion över vår konstiga tid. Eller ännu mer preciserat; några sidomeningar avdunstade efter ett hett möte med…

Röster

Många röster talar, din är som vatten, din är som regn, när det faller genom natten. Diktade Karin Boye i samlingen "De sju dödssynderna" (1941). Vems är rösten? Guds? En älskades? Kanske bådas? Många röster talar. I TV, radio, sociala medier, på…

Kryp

SPANA World Tea Party, som firas idag, handlar bland annat om att samla in pengar till sjuka och skadade djur genom att arrangera ett te-party. Nå, det ska jag kanske inte alldeles konkret göra men nog dricka lite extra mycket kallt grönt te och…

Aquarelle

Det är ingen större konst att bli överväldigad av universums oändlighet, av sommarens klarblåa skyar och molntågens tuffande framfart. Men en tallrik havregrynsgröt med konserverade mandarinklyftor, färska blåbär och hallon inbäddade i en slurk…

Spegling

Vad betraktar dessa människor egentligen, vad är det som fångar deras uppmärksamhet? Nå, det enkla och omedelbara svaret är: Klockspelet på Rådhusets vägg på Marienplatz i München. Det klingar igång varje dag klockan elva och tolv med att ett antal…

Hoppfulla hem

Förra sommaren vandrade jag med kameran framför högra ögat i några av huvudstadens stadsdelar, bland annat på Skatudden, i Tölö och i Fiskehamnen och som jag sen berättade om i blåggen. Den här sommaren har jag för avsikt att fortsätta mina…

Veckans (m)ordspråk (v. 30)

Tyvärr är dermatologens diagnos ofta utslagsgivande

Tidigare (m)ordspråk »

Veckans foto

Dr Barck under barken

 

Bellmandagen firas varje år den 26 juli och i synnerhet på Djurgården i Stockholm. Kulturellt medveten som han är har också Dr Barck i Hertonäs gårds park förberett sig för högtidsdagen riktigt noga, förvisso inte med luta och sång men nog med en färgstark ansiktsmask och gyckelmakarens obegripliga griller fastnitade strax under barken. Redan på långt håll noterar jag den koloristiska överdriften – en sorglig clowns krampaktiga utstyrsel. Och när jag närmar mig trallar jag därför uppfordrande:

Tjänare Mollberg, hur är det fatt? Var är din harpa, var är din hatt? Ack hur din läpp är kluven och stor! Var har du varit? Svara min bror!

Dr Barck sneglar lite söttsurt åt mitt håll men ruskar sedan frenetiskt på löven och stammar på träds vis:

– B ... b ... bb ... bbb ... bbbbb ... bbbbb ... bästa brrr ... brrrrrr ... broooder! I da ... daaa.. I dag firar jag en sssst ... sssssst ... stor man, en riktig artist.

Men Carl Michael var väl ändå ingen clown, tänker jag spontant. En färgstark trubadur, javisst, och spexmakare – och då nästan alltid på eget initiativ. Men annars ganska dyster faktiskt. Trumpen. Kritpipsrökande. Inåtsvängd. – Dr Barck läser mina tankar, som träd ju gör.

– Sååå, är ... det ock ... ock ... också med oss träd, grönsk ... grönsk ... grönskande på ytan men vedfyllda under barken. 

Dystra in i roten? Tänker jag då.

– Nej, nej, nej! Vedfyllda, sa jag. Vet du vad ved är? Ved ger värme, ved kan förvandlas till plankor, ved kan bygga hus. 

Ska jag alltså förstå ditt resonemang som så att Bellmans lutsång och lustiga parader på något sätt bara är en annan sida av hans rännstensrumlande?

– Inte "bara", men ja, ungefär så.

Men, men ... hur kan då två så motsatta sidor gå ihop, passa in i varandra, finnas i samma kropp?

– Dddd ... dddddd ... dddddddd .... ddddddet är just det de inte kan! Men de måste!

Förlåt nu men ... nu förstår jag ingenting alls. Vad då måste, vad då inte kan?

– Men vad är du för en träskalle? (Och nu stammar Dr Barck inte alls)Det som är under huden och det som är på huden hör ihop – det borde väl du som människa förstå! Ibland är huden en spegel, ibland är den ett gungbräde. Ja alltså ... spegel, det förstår du, va' – yta och innanmäte speglar varandra? Och gungbräde ... ja, när det är riktigt dystert inombords försöker ytan dra åt andra hållet för att liksom hålla balansen. Ibland lyckas det, ibland går det helt åt skogen. För träd går nästan allt åt skogen. Vi kräver ständig balans mellan det som finns under barken och det som är utanpå. Jag behöver ingen clownmask. Att jag idag har styrt upp mig med lite färgstark fernissa är bara för att jag vill att du ska förstå att mask är mask och ved är ved. I själva verket känner jag mig lite löjlig i den här målningen. Och det gjorde kanske Bellman också. Men som människa kunde han krumbukta och förställa sig, gyckla och paradera. Han vände ut och in på sig själv, blev både applåderad och utskrattad, förlöjligad och complimenterad. Ni har det inte lätt, ni människor! Kanske borde ni lära er nånting  av oss träd som blomstrar och vissnar utan större åthävor. Har du för övrigt tänkt på att Bellmans luta var byggd av trä? Och har du tänkt på att det bara är människor som använder mask – för att skydda något skört under huden, för att förställa sig? Nej, nu hoppas jag det kommer en störtsky som tvättar bort min täckmantel. Men sjung gärna lite mera Bellman för mig, du som kan.

Rättvisa värld, nu frågar jag sist: Led jag ej orätt? – Mollberg, jo visst. Lider jag ej oskyldigt? Gutår! Harpan är sönder och näsan är sår.

 

Fot(n)o(t): Dr Barck står i Hertonäs gårds park. Varje gång jag passerar slänger vi några kommentarer åt varandra, ofta influerade av det aktuella vädret. Men ibland har Dr Barck funderat på saker och ting, som om han hade något speciellt på hjärtat – nej, jag menar barken. Fotot är manipulerat i Photoshop Elements. Bellmancitaten är ur första och sista versen i Fredmans epistel nr 45, även titulerad: Till fader Mollberg rörande hans harpa, och tillika ett slags ad notitiam, att Mollberg led oskyldigt på krogen Rostock.

 

 

 

 

 

Tidigare veckans foton »