Ännu några spridda tillbakablickar på resan till Madeira som inleddes för två veckor sen. På veterinärmedicinska dagen må dessa lurviga och troligen herrelösa hundar utanför Saluhallen i Funchal inleda den korta bildkavalkaden. Lite skabbitna såg de nog ut, om de var sjuka vet jag inte men helt avslappnat låg de mitt vid en av utgångarna utan att bry sig det minsta om fötter och spring runtomkring.

Men det är nog de storståtliga vyerna som i första hand fastnat både på ögats och kamerans lins. Husen klättrar upp längs bergsväggarna, högre och högre, och i något skede kör också vi längs en väg som har en skylt där det varnas för 39 graders lutning. Det är inte kul men den automatväxlade bilen klarar pärsen bättre än dess förare.

Kontrasterna är ofta slående; rå, sönderborrad bergsfasad och elegant husväggsprydnad.

Nere vid kusten, som här i Camara de Lobos, ligger granna fiskebåtar och väntar på nästa morgons våta jaktmarker.

Och då är vi tillbaka i Saluhallen i centrala Funchal där sällan sedda vattenvarelser fileras med vana händer inför kundens ögon.

Som ett postkort, fast på riktigt – Madeira i månadsskiftet november-december.

Nej, på Madeira vet man inte alltid vad som är upp och vad som är ner. Och på 3D-museet i Funchal blir det alldeles övertydligt. Här inne är perspektivförskjutningarna av samma slag som där ute: Ibland står man till synes alldeles stadigt på (bergs)väggen. Det här är en ö som bjuder på hisnande överraskningar; här skor man sig verkligen på turismen…