Så har vi anlänt till Madeira för att under en vecka uppleva ljus och åtminstone lite värme. Men framförallt ljus, mycket ljus. Afrika ligger 600 km mot öster och Kanarieöarna 400 km sydost. Ön, 797 kvadratmeter stor, hör till Portugal men är politiskt självstyrande. Landskapet är kuperat, minst sagt, och Atlanten ligger oändlig runt alltsammans. Flygplatsens landningsbana i huvudstaden Funchal (syns på bilden) är av den kortare modellen och kräver specialkompetens av piloten för att gå ner här. Jag gissar att det även handlar om annat än att trycka på bromsen så hårt det går när hjulen nuddar vid asfalten.

Vi hyr bil redan på flygplatsen och kan därmed känna oss tämligen fria att röra oss i olika riktningar. Vi var här för ett år sen och vet ungefär vad vi inte hann med då. Hotellet ligger en bit från stadskärnan men reser sig högt ovanför vattenmassorna rakt framför. I slutet av november ligger temperaturen kring 20-23 grader och hotellets egna bassänger är att föredra framom Atlantens kyliga vågor. Lite regn kan vi knappast undslippa men i övrigt ska det subtropiska klimatet garantera en viss sommaraktig upplevelse. Man kan väl inte riktigt kalla det vinter på Madeira ännu, men vädret påminner lite om sommar i Finland. Nu är det ljus som gäller.