Terrassen, trettio kvadratmeter stor, är en värld i världen: I första hand för oss som större delen av året i huvudsak betraktar den från fönstrens inre sida, men också något lite för ett gäng vingliga typer, framförallt blåmesar, talgoxar och sparvar som under den kallare perioden åtnjuter ett, eller sannolikare flere dagliga mål mat ur diverse matstationer, både fasta och tillfälliga. Till de återkommande gästerna på Café Terrace hör också Urban (alla ekorrar heter Urban), en påträngande men nog så charmig typ som vid behov utför ganska så avancerade gymnastiska rörelser för att komma åt godbitarna. Mera tillfälliga gäster är Sveik & Svetlana (ett ringduvepar), familjen Mustang (möss), Pavarotti (råttor) och Frankenstein (småvessla). Den sistnämnda har, vitpälsad, slank och elegant besökt utskänkningsstället bara en gång för några år sedan och då inmundigade han helt brutalt familjen Mustang (som inte fanns på vår menylista). Familjen Pavarotti, sex glupska och snaskiga typer, lyckades vi efter idogt infångande för ett drygt år sedan helt göra oss av med och de är nu helt portförbjudna. Ingen pardon! Någon enstaka gång har en stadskanin (namn okänt) lyckats klämma in sig under terrassporten, och för några år sedan lunkade Metro (igelkotten) smågrymtande omkring bland tulpaner och en illa växande gräsmatta. I några fall har terrassen också fungerat som underlag för fönsterkrockande fåglar, bland annat hackspett, rödstjärt, stenknäck, koltrast, gulsparv och till och med en sparvhök. Men någon gravgård är terrassen dock inte. På eller strax utanför terrassen bortdomnade har vanligen funnit sin sista vila under något träd på Andberget. Och fast berget heter Sorsavuori på finska så brukar jag betona den And-liga förstavelsen för att liksom understryka omgivningens nästan sakrala dimensioner. Men ibland går det helt åt skogen också i det här paradiset: Just nu ligger det ett lokalt lågtryck över terrassen och ett ymnigt sommarsnöfall har lämnat äppelträdet frysande och naket. Det är säkert ett resultat av den förrädiska Ormens aktivitet? Det tror åtminstone vi som annars gärna rör oss här i den oförstörda grönskan. Ja, ursäkta, jag glömde visst att presentera mig: Adam heter jag, min kompis lystrar till namnet Eva.