Min vän doktor Barck

stod och viftade med sina lånade löv

när jag passerade i kvällningen

Rakryggad och mossig

men annars alldeles vedfylld

slog han följe på grusgången

Vi talade vinter och väder

kvistar och skott och sly

och andra för träd så viktiga ämnen

Jag kunde inte undgå frestelsen att

i en sidomening

notera papperstidningarnas upplagenedgång

Vinden från kronan överröstades

av rötternas småstensrassel

Än idag fattar jag inte ett barr

vad som sägs i bladen

Träd talar ganska otydligt

många s-s-s-s-ta…s-s-stamm-s-s-s-stamm…stammar