Idag uppmärksammas International Level Crossing Awareness Day som rimligtvis i första hand handlar om att vi ska vara speciellt uppmärksamma på platser där järnväg och bilväg korsar varandra på samma plan. Men jag tycker temadagen gärna kan svälla ut i lite olika riktningar, kors och tvärs liksom. För om det är någonting som skakar om liv och leverne så är det just korsningar.

Ta nu till exempel det här med en orrtupp som börjar flirta med en tjäderhöna. Att det slutar illa säger sig självt (eller …?) och resultatet blir som bekant en rackel – en rackelhane eller kanske en rackelhona. Dessa vilsekomna och psykologiskt vingklippta (eller …?) avkommor kallas sedan för hybrider. Och hybridisering i sin tur är, enligt alltid lika pålitliga Wikipedia, ” … en biologisk process som är resultatet av sexuell reproduktion mellan individer som är genetiskt olika.” Så långt är allt ganska klart, men sen blir det ett pinnhål krångligare: ”Med hybridisering kan introgression ske. Introgression är genflödet från en population till en annan när fertila hybrider återigen hybridiserar med föräldrapopulationen.” Okej, blev det klart så här långt …?

Men nu lär det vara så att botanikerna gärna påstår att hybridisering leder till nya arter och ny anpassningsförmåga. Och det kan jag väl tycka att låter ganska rimligt så här i försommarens vildaste grönska. Men som vanligt är det vi djurvänner som krånglar till det igen. ”Zoologerna fokuserar däremot mer på hur reproduktiv isolering leder till artbildning med hjälp av hybridisering, som ger hybrider en lägre fitness och anpassningsförmåga jämfört med föräldraarter.” Det hade jag aldrig tidigare tänkt på när jag står där med kameralinsen riktad mot Har-alds stela öga. Det närmaste jag kommer hybridisering är att jag i en dylik situation kan känna ett visst intellektuellt övertag gentemot min ludna men tämligen korkade vän. Vilket självklart och mödolöst leder oss till en avslutande variant på detta korsningstema.

Hybris betyder ju bland annat övermod, högfärd, överdåd, självförhärligande och storhetsvansinne, och innebär i sin tur att människan vill vara både människa och gud samtidigt. Att den konstellationen slutar riktigt illa hade jag redan tidigare nästan förstått. Men tydligen bara nästan eftersom jag fortfarande reagerar så starkt när jag i min omgivning noterar, eller själv blir utsatt för andras, narcissistiska beteenden. Är det med andra ord mitt eget latenta högmod som sist och slutligen får sig en släng med sleven?

Vid alla plankorsningar finns varningslampor och -signaler. Måtte jag se och höra dem i tid. Ett kors kan betyda både död och liv.

 

Vinjettfoto: Spårvägar från Centraljärnvägsstationen i Helsingfors till Böle station där lågt framme med Köpcentret Triplas skyskrapor i fokus.