SPANA World Tea Party, som firas idag, handlar bland annat om att samla in pengar till sjuka och skadade djur genom att arrangera ett te-party. Nå, det ska jag kanske inte alldeles konkret göra men nog dricka lite extra mycket kallt grönt te och meditera lite över detta med djurvärldens minst kryp. För om det är någonting som högsommaren är full av så är det kryp av alla de slag. Jag spanar efter dem med linsen framför ögat och fascineras av alla dessa färger och former. Men jag har ingen aning om vad de heter, än mindre vad de säger. Enligt ”världens nästfrämste entomolog” Malte Lindeman (svenska komikern Hasse Alfredsson) talar de så lågt och därför är det vanligaste ordet bland dessa småkryp då självfallet ”VA?”

Min inställning till krypen är tudelad. De är intressanta och till och med fascinerande så länge de håller sig på ett visst avstånd från min kropp men så fort de blir alltför närgångna retirerar jag förskräckt. Något lite har min inställning förändrats till dessa djurvärldens minsta sedan jag läst Dave Goulsons bok Galen i insekter. Den engelska biologiprofessorn köpte en smått nerfallen gård i Frankrike just för att han där skulle ha bättre möjligheter att studera det liv som ögat knappat kan uppfatta. Och de är många, insekterna: Av de idag ungefär 1,5 miljoner kända växt- och djurarterna på jorden är 1,2 miljoner leddjur, av vilka en miljon är insekter och av dessa är 800.000 skalbaggar, flugor, fjärilar och getingar.

Djur ”pratar”, eller för något slags dialog, men riktigt hur det går till känner jag inte till. Eva Meijer är filosof och språkforskare och har bland annat skrivit boken Djurens språk. De sista två meningarna ger en vink om var skon klämmer. ”För att djurs språk ska få vara språk behöver inte djuren lära sig något, det är vi som måste ändra vår syn på dem. De har talat hela tiden.” Ok, jag förstår att de talar, men jag hör inte vad det talar.

Så kanske det helt enkelt handlar om volym, att jag måste skruva upp hörapparaten för att uppfatta detta lågmälda mumlande och viskande. Vad ska då mina örontrumpeter få sig serverade? Det skulle inte förvåna mig om jag bortom alla VA? och TÄH? skulle kunna uppfatta en och annan kritisk kommentar av typen: Hör du han där med det där svarta röret framför de där linsförsedda ögongloberna verkar inte riktigt klok. Jag har försökt lyssna på vad han säger men det är inte någon ordning på vare sig ord eller meningar. Ibland är det si och ibland är det så. Ofta är det BLÅgg. Eller BLÅtt. Vad då BLÅtt? BLÅTT en dag, ett ögonblick … ? Och ibland hör jag alldeles tydligt hur han fnissar åt sina egna lustigheter. Eller gnuggar händerna åt sin listigheter … allt mycket ansträngt och vridet. Suck … Och HAN ska tala om kryp! Själv kryper han till korset stup i kvarten, varför vete fåglarna (men de berättar inte). Nää, tacka vet jag att få vara ett kryp, att få bevara mina insikter om insekter utan att ständigt be om ursäkter. Eller VA säger du? Är du för övrigt färdig där i din ända snart? Å andra sidan … inte har jag bråttom nånstans. Vi har det bra här, nu när vi äntligen kommit på grön kvist.