Villa Anneberg – växtkultur och ögonfröjd

Mellan mitt nästan renodlade finlandssvenska barndomshelsingfors i det efterkrigstida sena 40-talet och dagens mångspråkiga, internationellt profilerade kulturhelsingfors ligger en utvecklingslinje som är smått otrolig. Den påminner lite grann om det vi alla seniorer kan notera om våra jämnåriga bröder och systrar: Visst är denna gråhåriga, tunnhåriga figur både samma människa vi träffade i vår barndom, och ändå inte. Kroppsspråket är på något sätt bekant, liksom det talade språket, tonfallet, blicken, men allting är inlindat i nya klädlager och delvis helt nya beteendekoder, både bekanta och obekanta. Både och.

På liknande sätt förändras och utvecklas förstås också staden. Mycket av den ursprungliga stommen och karaktären är ungefär den samma, men idag dold, eller framhävd, av en makeup som knappast någon kunde fantisera om för sju decennier sedan. Ja, det handlar förstås inte bara om en putsning av det yttre, men minst lika mycket om en djupdykning till kulturen rötter. Ja, man behöver faktiskt inte alltid bygga nytt i glas och betong på höjden, ibland räcker det med att varligt förbättra och förfina det redan förefintliga.

Villa Anneberg är bra exempel på det sistnämnda. Annala ligger längst bort på Tavastvägen (nr 154), nära Arabiastranden, i det som ibland kallas Gamla stan. Huvudbyggnaden tillkom 1832 på initiativ av kommerserådet Gustaf Otto Wasenius och den stiliga trädgården anlades och utvecklades under åren 1825–1852. Idag ägs villan av Nyttoväxtföreningen och verksamheten drivs av understödsföreningen Villa Annebergs vänner rf. Temakvällar och kursverksamhet är en central del av verksamheten. Sommarsöndagar fungerar huvudbyggnaden som café.

Kort sagt: Annala – en lisa för alla sinnen.