Granada – mellan de smala gränderna ser jag Federico, eller tror mig åtminstone höra hans röst.
Jag såg mig i dina ögon men du var död!
Men du lever, du lever! Du står där på det höga berget med månen i ditt hjärta.
Siete corazones tengo
Ja, du har minst sju hjärtan, kanske fler, kanske tusen
Sju flickor med långa händer bar mig på sina speglar
Ja, jag minns deras skratt oförlösta och sprängfärdiga mellan kalkvita väggar. Men vem speglar mig när natten kommer, vem bär mitt hjärta över kullarna?
Över den gröna natten lämnar sångarna spår efter glödjande lilja
När jag går hemåt hör jag gitarren stämd i stjärnstrålar och morgongräs, under balkongen hörs din hesa röst.
Trädfällare. Hugg ner min skugga. Förskona mig från plågan att se mig utan frukt.
Bilden är från gamla stadsdelen Albaicín i Granada, Spanien. Och Granada var också poeten och dramatikern Federico García Lorcas (1898–1936) hemvist. Jag tänker ofta på dessa smala gränder med sin speciella stämning, tysta och talande på samma gång, ungefär som vardagen här hemma och lite överallt i världen just nu.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.