Carnaval

 

Om allt skulle vara som det var ”förr i världen” hade vi haft stor sambafest just i dessa heta sommartider. Men ”förr i världen” finns inte mera (den tog coronan som bekant mycket effektivt hand om) vilket betyder att det i år är tyst och trist igen. Men låt mig få komma med ett uppmuntrande besked: om ganska exakt ett år blir det (nästan säkert) stort pådrag i huvudstaden när Helsinki Samba Carnaval återuppstår i sin forna glans. Starten sker den 6 juni och kulminerar på självaste Helsingfors-dagen den 12 juni. Alltså år 2022.

Jag gillar sambafestivalen, det gör jag verkligen. Rytmen och känslan i all ära men visst är det en fröjd för näthinnan att suga åt sig alla dessa färger och former. Och jag kan inte annat än dra lite snett på de stela smilbanden åt den språkliga krocken: carne vale är ju italienska och betyder ”kött adjö” syftande på fastetidens kulinariska återhållsamhet. Men när det handlar om Samba-karnevalen är det ju just köttet / kroppen som står, eller rättare sagt dansar, i centrum. Och innan nån besservisser-språkfelsnisse avbryter mig så påminner jag om att också den medeltida karnevalen svängde världen bakfram – stor och mäktig blev förlöjligad och utskrattad, låg och oansenlig bar krona och bestämde.

Med detta köttsliga sambasnack vill jag bara ha sagt att livet har många dimensioner och att det ena inte utesluter det andra. Om någon blåggbläddare mot förmodan skulle sammanblanda samban med synd och skam och ytlighet så påminner jag bara om att ordet samba kommer från det angolanska ordet semba (eller mesemba) som i sin tur betyder religiös rytm. Kroppen är själens boning och har helt säkert inget emot en svängom i glittriga kreationer till trummors suggestiva rytmer. Ja, jag tror faktiskt att den njuter minst lika mycket som min åldersstela konventionellt kostymerade kropp.

 

Foto: Helsinki Samba Carnaval 2018.