ROLL

Världsteaterdagen (27.3.) påminner mig att den pjäs vi just nu ser i realtid är ett skräckdrama, ett skådespel regisserat av en demonisk, livsförnekande kejsare utan kläder. När verkligheten överträffar sagan med många ballistiska längder vet man att det inte är långt tills ridån dras för och pjäsen definitivt är slut. Och det är ju det vi teatermänniskor inte vill. Vi har ju enträget och entusiastiskt övat in våra repliker, provat dräkter, vidtagit mått och steg. Och då måste föreställningen fortsätta, helst i all evighet. Det kräver vi aktörer, det kräver publiken.

Det kräver alla utom han som har tappat bort sig i kulisserna, han som inte vet att hans scenkostym är genomskinlig, att den glimmar guld bara i hans egna ögon. Hans personliga tragedi är den totala ovetskapen om att inte bara huvudrollen är besatt men att också producent och regissör sedan urminnes tider är utsedda. Om man vill stå på scenen finns det nästan bara statistplatser kvar. Även biljetterna är närapå slutsålda, några ströplatser på sista parkett är det enda som återstår.

Det spelar ingen roll, väser han sammanbitet. JAG spelar roll, JAG skriver pjäsen, JAG regisserar, JAG scenograferar, JAG koreograferar. JAG JAG JAG! Och det heter också teatern: JAG. Och pjäsen: JAG. Och jag: JAG.

Fotot: Sommaren 2021 spelade Raseborgs sommarteater pjäsen om Peter Pan – killen med den gröna mössan med en fjäder i, han som vägrade att bli vuxen, han som kunde flyga med hjälp av älvstoft och lyckliga tankar. 1929 donerade pjäsförfattaren J.M. Barrie alla intäkter och royalties från Peter Pan till barnsjukhuset på Great Ormond Street i London som fortfarande erhåller en del av sina finanser från sagans värld – någonting för maktmänniskor och beslutsfattare att betänka.