Veckans näsvishet (v. 43)
Om man inte ser längre än näsan är lång så är man antingen extremt närsynt eller så heter man Pinocchio
Veckans fruktansvärt saftiga ordlek (v. 42)
När Jordgubben tror sig veta att det är Jordgumman som ringer svarar han i telefonen, mest på skoj: – Hallo'n?
Veckans retstavningsøvningar (v. 41)
K som i Kö. S som i äSS. R som i läkt såR. T som i grönT. Q som i Kul!
Veckans v-modiga verklighet (v. 39)
Vissa vanligtvis väluppfostrade visvänner vrålar varje vackert veckoslut vansinnigt virtuosa wienerschnitzelvalser vid vår vidunderligt vildvuxna veranda varför vädervärdiga varningsskyltar vore vansinnigt välkomna! Visst?
Veckans tondöva uppmaning (v. 39)
Den som spelar cello som fan gör klokt i att byta bana och istället bli folietillverkare
Veckans inredningsarkitektstanke (v. 38)
Det är inte bara idag som patientsäkerheten är på tapeten, den har ju alltid varit mer eller mindre uppåt väggarna
Veckans visa sanning (v. 35)
Den som ofta flyger fram på sångens vingar gör klokt i att skaffa sig ett vis-um
Veckans ögonblickliga sanning
Den som har modet att se sanningen i vitögat inser snabbt att både grönögda och brunögda och gråögda ibland kan vara väldigt blåögda
Veckans enfaldiga kulturkonstaterande
Så länge konstnären är liten och obetydlig suger han, även hon, mestadels på ramarna
Veckans MORaliska snedsteg (v. 20)
När MORfar i takt med MORaklockans tickande i MORse på MORsdagen repeterade MORse på MORmor började MORbror, den MORske MORalisten, frenetiskt planera en MORdisk MORalpredikan till MORgonmålet.
[utdrag ur miniboken Mao's lilla Blåa. Se reklam högre upp i blåggen]
Veckans svammel (v. 18)
(favorit i repris)
Flegmatisk flanörs förskräckligt fumliga fotografier framkallade förödmjukande förolämpningar från fackpressens flåshurtigt frispråkiga företrädare fast fuffensfotografen fortlöpande finansierat flera färgstarkt fylliga finlandssvenska fototidningars friexemplar!
Veckans lus-tiga sanning (v. 17)
Och så var de LUSEN som levde LOPPAN och redan var LUSpank när LOPPAN beslöt att läsa LUSEN av LUSEN och nästan begick till LUStmord på LOPPmarknaden!
Veckans röstprov (v.16)
Medan logopeden undervisar sin stamkund, och politikern fiskar väljarröster, talar jag klarspråk för döva öron
Veckans finlandssvenska kultursanning (v. 15)
Många österbottningar, och nästan alla coccolabor, sjunger i ett kör
Veckans bulletin (v. 8)
Författare är förvisso på många sätt föregångare. Runeberg hade tårta på hjärnan, Lagerlöf hade Semla och Proust Madeleine. Långt före webbläsaren var uppfunnen godkände de kakor så det stod härliga till.
Veckans sanning ( v. 7)
Jag skriver inte för att jag har något att säga, men ofta får jag nånting att säga när jag börjar skriva
Veckans nationalmonolog (v. 6)
Mitt namn är Berg – RUNE BERG. Jag har tårta på hjärnan – PANN KAKA. Så här mitt i vintern är det ingen reson på mitt skaldande – RIM FROST. Många säger sig ha sett mig i ett gammalt hus i Borgå – SYN VILLA. Men du kan träffa mig bland annat mitt i huvudstadens esplanad om du har riktigt tur – SKULP TUR. Och apropå ryssar och 1808–09: Vi ska förvisso känna oss lyckligt lottade, rika, som trots allt har fred idag, säger FRED RIKA. Ty visst var tanten, mente man, i längden knapp till mått: Ett dunkelt skuggliv levde hon, men tårtan, den var gott.
Veckans ordskred (v. 52)
Om en ormtjusare som luktar pyton ömsar hud och skinn beror det troligen på att han alltför länge ha snokat och slingrat i språkrabatterna
Veckans ordskred (v. 51)
Hur mycket seglarbesättningen än DROG på trissor, sitt strå till stacken, och timmerstockar, så gjorde kaptenen det knappast alls på mun, bara öronen åt sig och en sista suck
Veckans ordskred (v. 50)
I skolan blev jag så ofta underkänd att jag blev ökänd fast jag i övrigt var igenkänd som den som var helt okänd
Veckans seriösa kattvarning (v. 49)
När geparden är borta är det knappast någon som dansar på bordet.
Veckans urfåniga rådd (v. 48)
Är du en URsinnig och URstark URban person, kanske en arbetslös URolog som ofta känner sig UR form och dessutom hör till URbefolkningen? Bli klockkonstruktör!
Veckans MORdskred (v. 46)
När MORfar i takt med MORaklockans tickande i MORse på MORsdagen repeterade MORse på MORmor började MORbror, den MORske MORalisten, planera en MORalpredikan till MORgonmålet.
(Plock ur MAO'S LILLA BLÅA. Se annons ovan)
Veckans citat ur Mao’s lilla blåa (v. 44)
Och så var det den bokstavstroende bokhållaren som dagen efter bokmässan, fullbokad i almanackan, vaknade med dålig bokcirkulation och en rejäl boksmälla.
Veckans sommarsanning (v. 44)
Sena solsommarscener: Många människor är största delen av tiden helt bakom flötet och ålar sig svettiga på stranden även när de är hungriga och i preventivt syfte borde smörja sin panna från Fiskars.
Veckans diagnos (v. 43)
Och så var det konstnären som på internationella mol-dagen konstaterade att "mitt huvudverk är min huvudvärk"
Veckans fruktade sanning (v. 41)
Man behöver inte bita i det sura äpplet eller halka in på ett bananskal om man äger ett päronträd.
Veckans konstaterande (v. 40)
Det är en HIMLA skillnad på ateister och ateister men till och med när de samlas i stora skaror ser man inte en SJÄL
Veckans trösterika sentens (v. 37)
Först fäller man en tår (tåRRRR ...), sen lite hår, men mycket ska man höra innan öronen faller av.
Veckans väckelsefolk (v. 36)
Det finns en världsvid, meningsskapande och bokstavstrogen väckelserörelse, ofta aktiv strax före läggdags, vars medlemmar kallas Läs-stadianer.
Veckans vrövel på P
PRIDE-paradens proppfulla persongalleri presenterar pepprat partnerskap, pråligt prydliga parhästar, praktfullt pigmenterade picknickprinsessor PLUS pekar pekfingerfritt på passionerat purpurskimrande pensionärsalternativ.
Veckans V-vrövel (v. 26)
Vissa vindögda vattenskoterförare vandaliserar varje vackert veckoslut vindstilla vattenleder varför vanliga vädertagna/vedertagna varningsskyltar vore vansinnigt välkomna vid vikens vackraste vadställen.
Veckans vrövel (v. 25)
När man går över ån efter vatten gör man klokt i att nogsamt balansera på slak lina och inte dra benen efter sig för annars går det snabbt utför och i värsta fall rakt åt skogen, eller, om man är tjuvrökare, helt åt pipan, vilket å andra sidan alla gånger är att föredra framom att gå bakom någon annans rygg genom märg och ben.
Veckans stadgeenliga vrövel (v. 24)
Och så var det ett smått ostadigt rullande stadsbud som från sin cykelverkstad begav sig åstad till huvudstaden för att stadfästa att han skulle stadga sig och samtidigt få stadigvarande bostad men i stadskärnan blev han antastad av en högröstad, allergitestad och barbröstad bastard belagd med kvarstad som svartlistad och brottsbelastad smutskastade honom å det grövsta tills budet rödlistad och rosmarinrostad om kinderna återvände från det han nu kallade värkstaden.
Veckans vrövel (v. 23)
Om en trollslända kan rengöra sina 80.000 ögon lika snabbt som den försvinner ur sikte och är liksom borttrollad, borde väl också jag – en trollkonstnär som visserligen även har ögon i ryggen och därmed äger två par glasögon – som ett slags fas ett i mitt cirkusnummer sjunga en liten trolleri- och tralleralåt före jag trollbinder dagsländorna i publiken med mitt skarpsynta linstrick och plötsligt bara är puts väck.
Veckans (j)ordskred (v. 22)
Det här är förvisso ingen Bergspredikan men de som skor sig på andras bekostad och vandrar i grusfyllda sandaler, och jag tänker bland annat på stenålderns stenrika som hade fjäll i ansiktet och ädelsten i stället för tandsten i trynet, använder ofta sandbanken som en bergsäker penninginrättning för att sedan, ett stenkast därifrån, helt bekymmersfritt förlusta sig i Hällebergets berg- och dalbana och samtidigt dansa bergssprängartango med grusade förhoppningar i ena handen och en stenhård sandwich i den andra!
Det skulle väl inte ens en lysten och gisten kristen i rännsten med gallsten göra väl, va ...?
Veckans ordskred (v. 21)
Den som är dummare än tåget har inte bara spårat ur (ja, ni vet det där som även den berömda "klockdetektiven" sysslade med) men troligen också gett sken av att det är han som är ljuset i tunneln.
Veckans ordskred (v. 20)
Den som talar illa om svärfamiljer lider troligen själv av tveksam härstamning (vilket parentetiskt är nästan lika självklart som att ätt och börd är nästan samma sak, att en sambo ofta är en jäkel på samba och att regnbågsfamiljer sällan, och allra minst i Ukraina, slår sina barn gula och blå) och att man av detta blodsbandsdrypande (genea)logiska resonemang följaktligen kan konstatera att en dylik person ej må bära familjevapen.
Veckans MORdskred (v. 19)
När morfar i takt med moraklockans tickande i morse på Morsdagen repeterade morse på mormor började morbror, den morske moralisten med den morka blicken, frenetiskt planera en moralpredikan till morgonmålet samtidigt som han dovt morrande bearbetade morteln och övervägde att också beställa en morfinspruta och ett par knivar från Mora, men det resulterade ju bara i att mor, som vädrade morgonluft, också fick något mordiskt i blicken men i morgonpigg ton satte igång att högljutt spela Van Morrisons låt Brown Eyed Girl vilket bara bevisar att morötter smakar bättre än moralkakor.
Veckans aktuella konstaterande (v. 18)
Uppblåsta, högdragna och sprickfärdiga typer med gas i magen är sällan bra ballongförsäljare
Veckans ordskred (v. 13)
En talför sufflör tillför amatörrecitatör en parlör som klargör och förför, men sugrör och likör lyckliggör skör kåsör på dåligt humör!
Veckans blomsterarrangemang (v. 12)
När den narcissistiska och rosenrasande Fetknoppen i stället för en Brudorkidé skickade ett fång Fackelblomster och Våreld (och en hel kista svarta björnbär!) åt Flitiga Lisa blev alla i rabatten liksom tagna på blomstersängen och ett Kinavildvin maskerad till Fredskalla började nästan bete sig som en oskuldsfull Prästkrage!
Veckans missförstånd ( v. 10)
Man skyller lätt på missförstånd när skönheter med misstankar blir missanpassade
Veckans uppmaning (v. 9)
Bygg en kyrka så stor att hela ditt jag omsluts av murverk och klockors malmfyllda klang, skapa en läktare så bred att din själs alla orgelpipor kan breda ut sig, och bygg på höjden så att tonerna får plats under valven.
Veckans ordskred ( v. 7)
Och så var det programledaren i radion som visade sig vara en riktig kanalje
Veckans ordskred (v.6)
När blåmesen öppnar korpgluggarna anar han ugglor i mossen och har snabbt örnkoll på hela omgivningen. Men även en höna i den frusna ankdammen måste vara rapp!
Veckans sädesamma undran (v. 46)
Det vete fåglarna om det finns ett korn av sanning i detta: Den som har råg i ryggen har också rent mjöl i påsen?
Veckans bokstavliga ordskred (v. 44)
Den bokstavstrogna bokhållaren vaknade måndagen efter bokmässan med dålig bokcirkulation, fullbokad i almanackan och med en rejäl boksmälla. En begynnande bokbindningsöverhettning (ett sk. ISBN-syndrom) pulserade under pannloben och han lindade mödosamt det nu det mycket kritiserade bokhuvudet in i den välkända bokkedjans färgglada bokomslag, drack en besk bokbål och mässade högljutt att hans tidigare så imponerande bokbestånd nu var ett minne blott. Och han grät en bokflod av kontextuella tårar som sedermera bokfördes på kreditsidan av den kvartalsvisa bokföringsrapporten och som likt en bokmal där – symboliskt givetvis – grävde ner sig i hans nu mycket krumma bokrygg. Och han bannade den som en gång uttryckt de förföriska orden; "En bokälskare går aldrig till sängs ensam".
– m.a.o. (citat ur en oskriven och sedan länge bortglömd bok, ibland titulerad Bokbråk, sällan Boksnok, aldrig kallad Bokbok).
Veckans musikaliska ordskred (v. 43)
Och så var det en trumpen trumpetist från Tenala som i oboe-trakten hamnade i blåsten när han inte spelade fagott nog och i stället ägnade sig åt att luta mot sin lyra och traktera en mungiga trots att han inte ens kunde ukulele.
Veckans snarlika fråga (v. 42)
Kan du ge mig ett tips på hur jag helt vips kan knyta en slips medan jag äter chips?
Veckans ordskred (v. 39)
När inte en jäst syntes till, och tiden sniglade fram på gourmetrestaurangen, tog chefskocken sig för pannacottan och mumlade i moussetaschen: nu är grodans lår dyra ...
Veckans (m)ordspråk (v. 38)
Om man inte vill bli snuvad på konfekten är osnutet bäst, sa han som alltid lade näsan i blöt
Veckans ordskred (v. 37)
Och så var det kardiologen som inte kunde hålla klaffen och allra minst stanna kvar i sin kammare där han blodtörstigt och impulsivt slängde kranskärlen ut i förmaket i ett till synes ständigt återkommande hjärtlöst kretslopp
Veckans ordskred (v. 36)
Det är ingenting mindre än ett litet under att vi inte redan gått under med tanke på de stunder av blunder som skakar våra husgrunder
Veckans tanklöshet (v. 35)
Om stora tankar kommer från hjärtat finns det en viss risk att huvudet får ta hand om de små tankarna.
(orig.: "Stora tankar kommer från hjärtat". Marquis de Vauvenargues: 1715–1747)
Veckans citatförvrängning (v. 34)
Dockans makt, och maktmänniskans vanmakt
(orig.: "Det oförlösta hos en maktmänniska. Och omvänt: den förlöstes makt". Dag Hammarskjöld i Vägmärken)
Veckans ordskred (v. 31)
När konstnären vill göra intryck tar hen inte till kraft- eller fackuttryck, eller för den delen blir betryckt av alla mentala lågtryck, men börjar tänka med eftertryck på vilket avtryck ett eventuellt reklamtryck kan tänkas återspeglas i ett förväntansfullt ansiktsuttryck.
Veckans (m)ordspråk (v. 29)
Där sanningen bor trångt krävs det en professionell faktiskhetsförmedlare
Veckans ordskred (v. 28)
Redlöst rakryggad, ruskigt renhårig, råbarkat rättfram – rabalderredaktörens rockabillyryckiga rojalistrapporter retar rutinerat rosenrasande rangsjuka rumpnissar, reglerar rikstäckande radiosändningars relativa renommé, riskerar rundnätt röstberättigads reflexartade revanchreaktioner.
Veckans ordskred (v. 25)
Flegmatisk flanörs förskräckligt fumliga fotografier framkallade förödmjukande förolämpningar från fackpressens flåshurtigt frispråkiga företrädare fast fuffensfotografen fortlöpande finansierat färgstarkt fylliga friexemplar för flera finlandssvenska fototidningar!
Veckans (m)ordspråk (v. 23)
Den som har fjärilar i magen har troligen larvat sig för mycket vid middagsbordet
Veckans ordskred (v 22)
Jag – en galen goja – tycker om att skoja – här i min lilla blåggarkoja – men ändå bär jag ingen fotboja – inte ens en geggamojadoja – trots en viss lindrig åldersnoja – Nåja ...
Veckans ordskred (v. 21)
På nationalPARKens PARKeringsplats tog man PARKourmästarens sPARKfyllda uppvisning på första PARKett med en klacksPARK
Veckans (m)ordspråk (v. 18)
Pressens pressfrihet förutsätter att pressen kan stå helt fri trots pressen på pressen
Veckans (m)ordspråk (v. 16)
Både färgstarka kolorister och temperamentsfulla koloraturer kan ha en ganska svart humor
Veckans (m)ordspråk (v. 15)
Högtflygande rosenröda drömmar garanteras tårdrypande avkastning i Molnbanken
Veckans (m)ordspråk (v. 13)
Det skulle vara betydligt enklare att komponera idag om inte gårdagens tonsättare redan skulle ha reserverat de bästa bitarna åt sig själva.
Veckans (m)ordspråk (v. 12)
Den som tar sig vatten över huvudet gör bäst i att samtidigt också fixa lite shampoo
Veckans (m)ordspråk (v. 11)
Den som gillar både galet roliga och djupt tragiska filmer lider troligen av en biopolär sjukdom
Veckans (m)ordspråk (v. 10)
Om man vill falla någon på läppen är det en fördel om man har ett smort munläder
Veckans (m)ordspråk (v. 9)
Orkesterns rytmsektion har inte bara ett utpräglat sinne för TAKT och TON, den serverar ständigt också nya KOMPlimanger