2 augusti

En målare målar det han säljer. En konstnär säljer det han målar.

– Pablo Picasso (1881–1973), spansk konstnär och poet

 

TEMADAGAR  Finland Värityskirjapäivä, Jäännösveron eräpäivä, Dinosauruspäivä Tyskland Tag des Malbuchs USA Coloring Book Day, Ice Cream Sandwish Day

TEMAVECKOR Internationellt World Breastfeeding Week (1–7.8), International Clown Week USA Cleanse Your Skin Week (1–7.8), Minority Donor Awareness Week (17.8), Simplify Your Life Week

TEMAMÅNADER USA Black Business Month, Family Fun Month, National Golf Month, Romance Awareness Month, Psoriasis Action Month, Happiness Happens Month, Water Quality Month (m.m.)

Självständighetsdag Benin, Cooköarna, Jamaica, Schweiz

 

VECKANS (v. 31) ordskred, foto och humoresk längst nere i blåggen!

 

Gårdagens temadagar och citat »

Fingeravtryck

Det börjar tidigt – skapandet; små rörelser, pip och grymtningar, så småningom ord och prat och pladder, streck och gubbar och gummor och världen fångad i en bild. Väldigt, väldigt tidigt förstår människofröet att livet handlar om kommunikation, att nästan ingenting fungerar utan en dialog mellan mej och dig. Och när rösten och orden inte räcker till finns det alltid tecken och bilder att ta…

Tidigare texter:

Bakom masken

Nå skruva fiolen, hej, spelman, skynda dig! Kära syster, hej! Svara inte nej, svara ja, så blir vi glada. Bilden av Bellman är minst sagt tudelad. Dels handlar det om en virtuos artist som frotterar sig i kungliga och adliga gemak med sin verbala…

Banksy

Nej, det här är inte en konstrecension. Men ja, det här är en konstkommentar. Eller egentligen är det här blågginslaget en reflexion över vår konstiga tid. Eller ännu mer preciserat; några sidomeningar avdunstade efter ett hett möte med…

Röster

Många röster talar, din är som vatten, din är som regn, när det faller genom natten. Diktade Karin Boye i samlingen "De sju dödssynderna" (1941). Vems är rösten? Guds? En älskades? Kanske bådas? Många röster talar. I TV, radio, sociala medier, på…

Kryp

SPANA World Tea Party, som firas idag, handlar bland annat om att samla in pengar till sjuka och skadade djur genom att arrangera ett te-party. Nå, det ska jag kanske inte alldeles konkret göra men nog dricka lite extra mycket kallt grönt te och…

Aquarelle

Det är ingen större konst att bli överväldigad av universums oändlighet, av sommarens klarblåa skyar och molntågens tuffande framfart. Men en tallrik havregrynsgröt med konserverade mandarinklyftor, färska blåbär och hallon inbäddade i en slurk…

Spegling

Vad betraktar dessa människor egentligen, vad är det som fångar deras uppmärksamhet? Nå, det enkla och omedelbara svaret är: Klockspelet på Rådhusets vägg på Marienplatz i München. Det klingar igång varje dag klockan elva och tolv med att ett antal…

Veckans ordskred (v. 31)

När konstnären vill göra intryck tar hen inte till kraft- eller fackuttryck, eller för den delen blir betryckt av alla mentala lågtryck, men börjar tänka med eftertryck på vilket avtryck ett eventuellt reklamtryck kan tänkas återspeglas i ett förväntansfullt ansiktsuttryck.

Tidigare (m)ordspråk »

Veckans foto

Plakatfull 

 

Ibland är fotomotiven väldigt simpla, nästan banala. Som detta väggklått i schweiziska Zürich: En humortörstig (?) vandalist (?) som spontant (?) avreagerat (?) sig på ett tveksamt (?) myndighetsbeslut (?). Om bakgrundsfakta vet jag intet men i mitt smygrevolutionära sinne applåderar jag det brottsliga förfarandet och den oppositionella attityden – med mild humor ska den stelbenta byråkratin kväsas i sin linda! Och jag tänker mig att någon ännu modigare och ännu roligare pellejöns på denna affischförbjudna vägg skulle fylla hela ytan med en massa små affischer med just denna text: Affischer får under inga omständigheter här upphängas! Tänk dig alla dessa små trycksaker – hela väggen full!

Det är sånt här jag gottar mig i hemlighet åt – humor i ett söttsurt paket. Häromdan inhandlade jag ett par humorböcker från seklets (1900) början i ett antikvariat på den västnyländska landsbygden och kunde ganska snabbt konstatera hur mycket av roligheter som är förknippade med sin tid och sin kultur. Bara en sån sak som att historierna för drygt hundra år sen var längre och mer omständiga. Och när man kom till punkt var det roliga inte alltid särskilt roligt. Och jag började långsamt inse att att jag måste byta scenografi för att alls fatta poängen.

Idag är det närmast tvärtom: Så kallade roligheter utspottas av så kallade stå upp-komiker med en sådan frenesi att det mest av allt påminner om en kulspruteeld och som snabbt förvandlar deras framträdande till en veritabel sitt ner-tragedi. Så vad är bättre; gammal hederlig historieberättarkonst eller snabbmatshumor kryddad med sylvassa invektiv?

Jag tror jag föredrar affischprotestantens klacksparksgest.

 

 

Tidigare veckans foton »