I hela mitt liv har jag intresserat mig för senkonsten i sig. Men samtidigt har jag ägnat mig åt berättande i toner, och vad man kan göra av det. Och då är Visan kanske den mest naturliga formen att kombinera dessa båda.
Matteus Blad, den manliga solisten i VISUM-konserten 30 september, har de senaste veckorna dykt ner i Carl Michael Bellmans värld på 1770-talet. I ett antal konserter i Sverige, och just nu i Svenskfinland (senaste fredag i Kristinestad, igår i Vasa), har han i ord och toner målat upp en värld som tidsmässigt ligger 250 år tillbaka i historien men som samtidigt på något märkligt sätt talar till lyssnaren även nu. Det myllrande folklivet på stadens gator och torg, ljuden, rösterna, lukterna – allt får man sig serverat i en föreställning som praktiskt taget helt saknar pauser och som trummar på i ett tidvis vilt tempo. Svetten rinner, orden flödar, scener strömmar förbi som naturkatastrofer på en klimatförstörd jord år 2023. Gårdagens mentala verklighet speglar sig i dagens okontrollerade väderväxlingar, insida och utsida byter plats. Musikmonologen Carl Michael Bellman har som underrubrik Om den tid, den stad och de människor Carl Michael Bellman lät skildra.
Visor kan framföras på olika sätt och Visan är också fri att följa scenens rum. Fraseringar, nyanser och dynamik behöver inte vara bundna. Jag kar också arbetat med romansmusik och där är allting lite mera styrt av partituret. Och på liknande sätt är det också i opera och teater. Men i en enmansföreställning med eget gitarrackompanjemang är jag friare att röra mig mellan det talade och det sjungna. Jag kan följa det talade ordets rytm och samtidigt övergå och göra saker som det talade ordet inte kan, det vill säga sjunga.
Matteus Blad är född och uppvuxen i Växjö i Sverige och gick först två år i kammarmusikutbildning och musikteaterproduktion i Vadstena Folkhögskola. Klassisk musik och sång studerade han i Det Jyske Musikkonservatorium i Århus och kompletterade sedan sin sceniska och sångliga skolning med musikdramatisk utbildning, skådespelarkonst och interpretation vid Stockholms operastudio. De senaste åren har han deltagit i opera- och teaterföreställningar även i Finland, gett romanskonserter, spelat in ljudböcker, gjort rollen som Evangelisten i Bachs Johannespassionen, turnerat mid sin egen monologföreställning Det tystade barnet och nu, alltså, Bellman. Han har sjungit många av de klassiska vissångerna, även Evert Taube. Men vem skulle han ännu vilja lyfta fram?
Dan Andersson och hans ambivalens kring livet i Finnskogarna och det han beskriver om den svaga människan. En annan favorit är Stig Dagerman vars dikter jag tonsatt. När det sedan gäller Bellman har jag försökt bryta upp text och musik så att blir en helhetsbeskrivning av vad som händer.
Om sångerna i den kommande VISUM-konserten säger Matteus:
De är otroligt vackra melodier. Och melodierna följer det talade ordet, det är lätt att frasera och följa sångens berättelse.
I VISUM-konserten (se annons längre ner i Blåggen) kommer Matteus att sjunga mina tonsättningar till texter av bl.a. Olof von Dahlin, Zacharias Topelius, Jarl Hemmer, Bertolt Brecht och Anders Österling. Tillsammans med Marika Westerling (mera om henne i nästa söndags blågg!) uppträder Matteus i två sånger till texter av Alf Henrikson, den mångkunnige, de kloke, den lilla människans stora ordmålare.
Fotona är tagna på Bellmansföreställningen i Villa Hagasund i Helsingfors den 1 september. Konserten avslutades med två Bellmansånger som sjöngs senaste av Bellman själv och som den amerikanske Bellmanforskaren James Massengale hittade i arkiven för bara några år sedan. De nygamla Bellmansångerna har Matteus nyligen sjungit in på skiva; Fredmans epistel angående slagsmålet på Blå porten och Fredmans epistel till Beckmanskan.
