Jag är författare. Mitt namn är Berg. Rune Berg.
Nej, jag är inte författare. Jo, lite. Men framförallt skriftställare, publicist. Det är en definitionsfråga: Synonymlexikonet likställer visserligen författare med skriftställare men tillägger också benämningar som berättare, litteratör, ordkonstnär, diktare, skald. En skriftställare hopar ibland nära de skönlitterära vikarna och journalisternas källsprång men i praktiken ror hen efter sin egenhändigt konstruerade kompass, inte självsvåldigt och besinningslöst men kanske något friare än skalden och reportern. Johan Ludvig Runeberg var en utpräglad poet/författare, hans tidsbroder Zacharias Topelius var både författare, skriftställare och journalist. Idag på Runebergsdagen påminner jag om Lars Huldén som bland annat var författare, skald, dialektforskare, visdiktare, litteraturprofessor och under en lång period även ordförande för Svenska Litteratursällskapet. Och så måste jag förstås också hänvisa till nyss bortgångne Jörn Donner som inte bara var författare men också kritiker, journalist, filmregissör manusförfattare, VD, politiker, diplomat, med mera, med mera.
Etiketterna kan variera i nästan det oändliga. I dagens mångkulturella värld är det inte ovanligt att en konstnär, förutom att hen till exempel kan traktera ett eller två instrument, även kan sjunga, dansa, skriva, kanske också vara visuellt skapande. Konstnärliga gränser överskrids med samma självklarhet som nationsgränser. När jag för hundra år sedan, och längre tillbaka i tiden, måste resa långa sträckor över land och hav för att se och uppleva andra kulturer, knackar kulturerna och influenserna (och influensorna…) idag på min egen ytterdörr: Jag står stilla, världen sluter sig runt mig. När allting på det här sättet vänds ut och in sker det självfallet också diverse nödvändiga omställningar i hjärna och själ.
Så gör ock jag: stjäl gärna. Eller, för att hänvisa till dagens Forssell-citat: gräver som ett paternosterverk i de litterära våtmarkerna i hopp om att finna dränkta och bortglömda godbitar. Paternosterhissar har jag sprungit i och paternosterverk har jag sedan länge erfarenhet av: Alla dessa skopor som likt pärlorna på ett radband (Pater noster) schaktar fram välsignelser ur min krokiga kropp. När andras klokare tankar når min skalle stuvar jag om dem i min egen lilla hemkonstruerade ordkvarn, pressar där ner lösryckta meningar och allehanda förkortningar och av geggamojan kokar min egen lilla soppa på en spik. Det är självklart inte alldeles problemfritt men underlättas om jag samtidigt har en skruv lös i hjärnpanelen. Det har också Tage Toll – en skruv lös. Och apropå ståtliga titlar: Tage Toll som på sin höjd kan skriva ordet Pensionär på sitt obefintliga visitkort brukar gå omkring i hufvudstadens centrum och fantisera att han nog egentligen är en internationellt välrenommerad Kulturforskare, en allvetande och djupt respekterad Samhällsförbättrare, ja, egentligen nog en riktig Kejsare, en sån där med kläder spunna av finaste silke och guldtråd, så eleganta och överdådiga att de är alldeles genomskinliga. De tankarna fyller det nästan tomma skalet till bredderna och ger honom pondus att genomlida ytterligare en meningslös dag där han, allt medan applåderna smattrar och fanorna vajar, nådigt nickande och ansträngt leende skrider genom folkmassorna.
Och apropå lösa meningar: Idag onsdag, på självaste Nationalskaldens minnesdag, blir det bland annat klarlagt att Tage Toll bär på en speciell talang, eller kanske det egentligen är ett evolutionellt snedsteg. Nå, hur som helst: Innanför skallbenet på Tage Toll har fontanellerna förblivit helöppna som på en nyfödd baby, vilket resulterat i en ytterst ovanlig förmåga: Där andra ser och mödolöst läser meningsfulla meningar hakar Tage Toll ständigt upp sig på alla dessa intressanta stilfonter – Garamond, Times, Helvetica, Edwardian Script, Century Gothic. Själv förlikar han sig i första hand med de smårunda formerna i Cooper Black. Och det låter i hans tinnitustyngda öron nästan som James Bond. Mitt namn är Bond. James Bond. Agent 007.
Mitt namn är Toll. Stil-iga Toll. Skribent 000.
Idag publiceras tredje kapitlet (”Onsdag”) i sagan om Tage Tolls tavla: Se balken upptill.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.