Åtta av de sammanlagt tio kusinerna på samma bild. Fr.v. Saima ”Mökö” Ahlberg (föreningens ordförande), Karl ”Carolus” Alftan, Harald ”Haje” Jernström, Allan ”Lullan” Franck (stående, ej kusin). Gruppen t.h.: Märta ”Tusse” Jernström, Arne ”Firre” Jernström, Greta ”Kramsen” Alftan-Sundin och Erik ”Eja” Jernström (stående).

 

[Kapitel VIII i släkthistorien Under huden är jag många. Tidigare avsnitt: Se upptill under rubriken VED]

 

Scen XIV: Korpela, onsdagen den 23 februari 1910

 

Medan den Ståhlbergska familjen utökas i antal, och affärsverksamheten når allt vidlyftigare proportioner, pulserar hjärtat i något lugnare tempo i den Jernströmska familjen. De fyra syskonen – Arne, Harald, Erik och Märta – har tillsammans med sex kusiner 1905 bildat en Kusinförening som upplever sin glansperiod fram till 1920-talet. De sista anteckningarna, nedtecknade av Erik, är gjorda i mitten av 1960-talet.

Fyra stora protokollböcker fyllda med mer eller mindre trovärdiga historier ritar upp ett kulturhistoriskt panorama på gräsrotsnivå. Halvseriösa mötesprotokoll blandas med dikter och språkliga lekfullheter, kvasijournalistiska resereportage, hemsnickrade dramer, dagboksanteckningar och tänkespråk. Mellan pärmarna ekar röster och utrop från hus och stuga: Jävlar anamma, jag tror jag lägger patience! – Si ni på katten! – Pane sokeri päälle, sitt ei tule niin sikiä! – Härregud! HÄRREgud! härreGUD! – Voi 17 plåtar! – Sssssssssssss…!

Nu firar föreningen femårsjubileum. Kusinerna är samlade kring två runda bord i salongen i Korpela och svarar på frågor de själva ställer. Huvuddraget i min karaktär? Märta skriver: fantasi. Arne formulerar sig lite kryptiskt Stolta och blyga på samma gång, bära det bästa de ensamt, Harald noterar Kaleidoskopiskt utan starka färger. Erik lämnar frågan obesvarad.

Den egenskap jag sätter högst hos en man? Märta: Finhet och intelligens. Arne: Allvar. Harald: Självbehärskning. Erik: Energi och takt. Hos en kvinna? Märta: Le sizième sans l´ame. Arne: Mod. Harald: Religiositet. Erik: Skönhet och godhet. Den egenskap jag hälst ville äga? Märta: Att skriva. Arne: Att i bild och ord fullt kunna uttrycka vad jag vill. Harald: Att dikta ännu bättre. Erik: Att arbeta oförtrutet. Min favoritsysselsättning? Märta: Läsa, skriva, skida, resa. Arne: Läsa, måla, ströva i skogen. Harald: Segling, jakt, tänkande. Erik: Björnjakt.

För Märta är den största olyckan att vara apatisk, för Arne att vara en sann knodd, för Erik att förlora sina framtidsdrömmar. Harald lämnar frågan obesvarad.

Märta vill helst bo på en gammal herrgård nära en storstad, Arne i Dalarna, tror han, Harald på sitt ointecknade miljongods vid havet och Erik på Suotniemi som dess ägare. Favoritblomma? Märta: narciss, Arne; djupröd vallmo, konvalj, Harald: vit azalea, Erik: rosen. Favoritdjur? Märta: näktergalen, Arne: räven, näktergalen, Harald: hunden, Erik: hunden. Mitt valspråk? Märta: Was uns das Leben verspricht, das wollen wir – dem Leben halten. Arne: Erito sieuz deus scientes, bonum et malem. Harald: Pro salutant anim. Erik: Förlorad är blott den sig själv förlorar.

Bland författare som prisas finns Oscar Wilde och Zarathustra (Märta), Fröding, Karlfeldt, Zarathustra (Arne), Jack London, Karl-Erik Forslund, Oscar Wilde (Harald) och Jack London, K.A. Tavaststjerna (Erik). Om väder: Märta gillar solsken i mars och dito om hösten, Arne tycker om en klar, grann höstdag i skogen, Harald formulerar sig lite mera detaljerat om favoritårstid och dito väderlek: Hösten, sådan den visar sig en frostig lugn morgon vid tiden för min födelsedag: det bör vara så tyst i skogen att prasslet av fallande löv är det enda ljud som hörs. Erik gillar sommar med solsken.

Alla de Jernströmska syskonen är nu vuxna med bred marginal: Märta 22 år, Erik 24 år, Harald, 28 år och Arne 31 år, men leklynnet och syskonskapet i föreningen tar sig allt mer yviga former, åtminstone verbalt. I paragraf 3 har följande klämmar enhälligt antagits vad gäller de här aktuella syskonen.

– att fröken Märta Jernström som numera visar avsky för fosterbarn bör skaffa sig egna barn. Fröken J:s svärmeri för en viss ögonläkare ansåg föreningen icke kunna uppmuntra. Direktionen ålades att utse lämplig man och fröken J. att omedelbart älska den utkorade

– att fil.stud. Erik Jernström som övergivit sina läkareplaner det oaktat får tänka på förlofning

– att åt f.d. redaktören m.m. numera åter stud. Harald Jernström icke mera utse någon fästmö, eftersom herr J. låtit Kusinf. utkorade låtit gå sig ur händerna. Föreningen ansåg herr J:s rentier-anlag tämligen måttliga

– att artisten Arne Jernström hvars egenkärlek och tillbakadragenhet i någon mån minskats, allt tack vare Kusinf. goda inflytande, numera själf både kan och bör fria.

Efter att ordförande upplöst mötet klockan kl 9 e.m. med orden: Hva sablar, jag förstår ingenting, retirerar sällskapet till matsalen och en förestående kvällsvard bestående av te, smörgåsar med korv och ost, kusinkaka, några kex, valnötter och russin. Erik sätter sig i en gungstol och plockar fram söndagens Hufvudstadsbladet som han bara flyktigt har bläddrat igenom. Nu tar han en noggrannare titt samtidigt som några kusiner flockas kring matbordet och resten börjar spela kort runt ett lågt bord.

På pärmsidan annonserar Fred. Timper under rubriken Bäst blir billigast: Låt mig försilfra Edra slitna skedar, gafflar eller knifvar, stekfat, bordsställ, brickor eller Edra mörknande kaffe- & téservisier eller hvad annat och af vilken metall som helst, Ni önskar få försilfradt. Då undertecknad nyligen förstorat och förbättrat försilfringsinrättningarna, kunna vi nu utföra mycket mera arbete och försilfra större pjäser än förut.

Erik tror att mor Alma behärskar försilvringen lika bra som Fred. Timper, och vänder på sidan. Flera företag utannonserar ved. H:fors Elektriska Vedsågningsaffär saluför såväl klabbar som långved, Ved Calor på Andrégatan 8 noterar att all ved uppmätes som långved af edsvuren parmmätare i krönt mått. De ärade kunderna kan personligen på plats övertyga sig om mätningens riktighet. Här, på Korpela, brinner eldstaden hela kvällen och halva natten, i lidret står klabbarna takhöga och torkar – av vedbrist inte ett spår. Fr. Ch. Finström i Åbo gör reklam för sina originala undervisningsbref i olika språk – svenska, ryska, tyska, franska och engelska, en högre avdelning för dem som besitter grundkunskaper, en lägre avdelning för personer som ännu ej inhämtat något främmande språk. Erik känner en viss dragning åt en kurs i tyska, och i så fall givetvis på den högre avdelningen, enkel familjetyska möter inget motstånd. Syster Märta behärskar språket nästan flytande, broder Harald är införstådd även i grammatiken.

På sidan 3 i dagens Hufvudstadsbladet annonseras om väldofter inpackade auf Blau-Goldener Etikette: 4711 Eau de Cologne, täglich gebraucht, wirkt ausserordentlich belebend und anaregend auf Teint und Haut, macht rosig und jugendfrisch und erhöht das körperliche Wohlbefinden. Internationella biografen på Norra esplanaden 17 visar Patriotens dotter, Kinematograf Central på Mikaelsgatan 2 Från Vetterns sköna stränder, och Biograf Wärlden Runt har stor premiär med Jätte-Program. OBS! Orkester. OBS! Endast bilder som ej förevisas på någon annan biografteater.

Bland telegrammen noterar Erik att några tusen upproriska infödingar har omringat staden Jabalpur i Indien, att en folkhop på 500 man i Kairo begett sig till fängelset för att en för rån häktad neger skulle utlämnas till lynchning, att det varit en svår jordstöt på Kreta, att spänningen mellan armén och flottan är allt starkare i Grekland, att 107 handlanden i Athen och Pireaus har gått i konkurs och ytterligare 101 konkurser har anmälts.

Erik suckar och bläddrar vidare. Svenska konstnären Anders Zorn har begått sin 50-årsdag i soligt väder och Svenska Dagbladet har gjort en enquete bland kollegerna i Norden som samstämmigt placerar honom på en piedestal. Rodin skriver: Zorn har privilegiet att vara en verklig målare för alla tider. På Hufvudstadsbladets baksida läser Erik en notis om bruket att bära mustasch i England. Först på sista tiden har man mer och mer börjat bära mustascher i England, och Krimkriget hade ganska mycket att göra med detta. De engelska soldaterna tillätos nämligen då att låta hår och skägg växa, därför att detta skyddade dem mot köld och storm.

Själv skulle Erik aldrig låta håret växa, inte i krig, inte i fred. Och mustaschen skall trimmas och får absolut inte breda ut sig okontrollerat under näsan. Prydlig skall mannen vara, ren och välkammad, med borstade stövlar och fläckfri rock.

 

[Nästa avsnitt: ”Biograf Apollo”, publiceras den 1 juni på bloggen]