När jordens hundra kilometer tjocka kontinentalplattor sakta rör på sig några centimeter sker våldsamma saker. Beroende på riktningen bildas antingen enorma djuphavsgropar eller berg, och nästan alltid efteråt följer jordbävningar och ibland tsunamis. Jordbävningar under vattnet kan få katastrofala följder också långt borta på grund av de enorma vågor – ibland femton-tjugo meter höga – som skapas och som krossar allt i sin väg. Jordklotets inre påverkar sannerligen jordens yta. Och så är det förstås också med människan – de riktigt stora resurserna döljer sig under huden, långt inne i själen, djupast inne i andens glödande kärna.
Idag uppmärksammas världen över Internationella dagen för tsunamikännedom och det må samtidigt vara en påminnelse om de djuplodande krafter i min psykofysiska varelse som styr och regerar över mitt bräckliga skal. Men precis som de till synes lite nyckfullt gungande kontinentalplattorna är även mitt fundament gudakonstruerat. Det har hänt några gånger under livets gång att min själs stränder har översvämmats av tårefloder så starka och sorgeströmmar så intensivt sugande att kroppen vacklat och horisonten tillfälligt försvunnit ur sikte. Och medan de yttre skalet rådbråkats av sinnesstormar som varken verkar vilja släppa greppet eller åtminstone något avta, har jag blivit varse en väldig mängd känslobråte som kastats upp på själens flacka stränder. Somt har jag någongång krampaktigt hållit mig fast vid, annat har jag trott mig senare kanske behöva. I katastrofens ögonblick förändras allt och perspektiven förskjuts. Det är som en enorm städprocess som dränker allt överflödigt och lämnar kroppen genomspolad och huden öde. Att i den stunden förlita på sin egen förmåga kan bli ödesdigert: Maktmänniskans svaghet, och den hudlösas styrka.
Fotografierna är tagna på Azorerna, mitt i Atlanten, 1 500 kilometer från Lissabon och 3 900 km från Nordamerikas östkust. På norra sidan av huvudön Sao Miguel rullar vågorna långsamt in mot kusten för att till sist slå mot de höga bergsväggarna vid Porta Formoso.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.