Språkets byggstenar – orden – är inte alltid vad de ger sig ut att vara. I själva verket är orden ofta förklädda tankemonster som matar den stackars hjärnan med tvetydiga associationer och skenbara självklarheter. Säg ”tallrik” och de flesta ser ett porslinsfat framför sig, knappast en förmögen skogsägare. Eller ”genrep” – tanken flyktar snabbt till teaterns värld men kunde lika gärna användas i medicinarens laboratorium. Och så här är det stup i kvarten – missförstånd, dubbelseende, perspektivförskjutningar. Vid första ögonkastet tror man sig veta vad det är fråga om, vid det andra har betydelsen svängt minst 180 grader. Och plötsligt öppnar sig en helt ny inre värld full av narrspeglar och dubbelexponeringar – och psyket gottar sig i orimliga tankemönster inte helt olika drömmens absurda berättelser. Det hela verkar ganska knäppt men jag vill gärna tro att här gömmer sig öppningar mot djupare skikt i hjärnsubstansen. I en värld full av armbågsvassa maktbegär och självuppblåsta egon behövs det en större dos kreativ galenskap och lekfullt allvar, ord som effektivt upplöser tillstockade humorkranar och bevattnar kruttorra själslandskap. Länge leve de mångbottnade orden!

I dag presenteras ord på G–H–I–J–K–L i Finlandssvenska Ord Akademiens (Fin OrAkad) omistliga lexikon. Samtidigt kan resten av alfabetet repeteras. Slutkläm blir det i morgon med A–F. Se upptill: ord(M)ord