Som en klippa mitt i ett svallade kulturhav reser sig Ode, självmedveten, formstark, turisttilldragande. I korstrycket av internationell trävaruhandel, pressfrihet och konstens moderna uttryckssätt tornar bokön både fysiskt och symboliskt över landskapet: Ett landmärke inte bara för böcker och bokälskare men också ett centrum för dialog, upplevelse och orientering i nuet.
Idag på Library Shelfie Day (USA) uppmanas vi alla bokmalar att ta ett fotografi av vårt eget lilla bibliotek, hur och varför vi placerar våra böcker på hyllorna som vi gör – alfabetiskt efter bokens namn, författarvis, enligt genre, storlek och färg, eller kanske helt spontant, som det råkar sig. För egen del måste jag erkänna att mitt/vårt system är lite vacklande. Jo, pocketböckerna trängs med varandra, och de största böckerna har (i allmänhet) hamnat längst ner. Musiken har sina egna hyllor, liksom fotografin, och så kallad andlig litteratur. Och humorn. Min egen bokproduktion – både det jag skrivit och det jag redigerat, inklusive alla fotoböcker – samsas på en och samma hylla. Men sen… Skönlitteratur blandas lite här och där med kulturhistoria, uppslagsböcker med ordböcker, fysisk och psykisk hälsa lutar mot varandra i en salig blandning. En del av Vives gamla bibliotek har sina egna hyllor och tidskriften Mondo regerar i ensamt majestät på sin egen hylla. Ute i källarförrådet ligger ett antal lådor fyllda med tveksam litteratur. Just nu står jag i beråd att därifrån hämta boken om Baron von Münchhausen och placera honom, tillfälligt, på paradplats.
Fotografiet nedan har bara delvis med dagens tema att göra; den triumferande vinkningen syftar på att dammsugning och putsning av alla böcker, inklusive tvättning av hyllorna, är slutförd… En kulturbragd i sig eftersom detta sker högst en gång per sekel.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.