[Första avsnittet i denna bil(d)tur runt Garda-sjön publicerades onsdagen den 8.7.]
Från Sirmione kör vi först mot Valeggio sul Mincio där den stora naturparken Parco Giardino Sigurtà breder ut sig över ett 56 hektar stort område. Parken är grundad redan i början av 1600-talet och Napoleon III lär ha använt den som sitt huvudkvarter 1858 under det andra italienska frihetskriget. Men idag är det i stället horder av turister, inhemska och utländska, som invaderar de välansade gräsmattorna och beundrar de stiliga blomsterrabatterna. Den som inte orkar spankulera över de vidsträckta fälten och parkerna kan hyra en cykel eller en elektrisk golfkärra. Idag är det helgdag och folket strömmar till från alla håll och kanter.
Efter ett tag börjar just människorna intressera mera än alla välansade tulpanrabatter och dammkonstruktioner. Barnen sparkar boll, några kastar freesbee, många samlar sig i flockar kring picknickkorgar eller helt enkelt bara ligger ner och halvdåsar. Det avspända beteendet lockar fram kameralinsen och jag hade kunnat ägna ytterligare ett par timmar till närgånget socialpsykologiskt fotograferande men det här är trots allt bara ett sidospår på vår tripp idag mot Malcesine lite mer norrut.
Malcesine ligger ganska exakt i mitten på östsidan av Garda. Vi har hyrt en enkel och snygg airbnb-lokal alldeles under Monte Baldo och kan se kabelbanan från köksfönstret. Men jag vägrar att bli instängd i en liten låda högt uppe i luften och föredrar i stället de smått hisnande vyer som breder ut sig från Slottet Scaligeros murar. Castello Scaligero di Malcesine började byggas redan på 1200-talet och härifrån kan man redan ana den nordligaste delen av Garda. Det är en regntung dag i början av maj och turistsäsongen har inte riktigt kommit igång och vi delar de imposanta slottsvyerna med bara ett tiotal andra turister.
Från slottet har man en fenomenal utsikt åt alla håll, också ner mot kullerstensgränderna i gamla stan – città alta. 1786 var Goethe här på besök och började göra skisser av det imposanta byggnadsverket innan han arresterades som misstänkt för spioneri. Som ett påminnelse om den händelsen finns det en liten Goethe-utställning i slottet.
Vi söker oss ner till gränderna och kolliderar snabbt med turistshopar och restauranger. Fiat ska det förstås vara i Italien och även om den här modellen visserligen redan har sett sina bästa dagar så fungerar den fortfarande utmärkt som ögongodis och gastronomiskt lockbete.
Vem bor bakom de halvöppna fönsterluckorna, hur ser det ut där inne bakom de gamla murade väggarna, kan man leva modernt i ett gammalt hus? Det pittoreska och rustika har en tendens att förgylla mina fantasier, som om livet här på något självklart sätt är förankrat i ett meningsfullt varande, ett stilla rofyllt nu utan morgondagens ovisshet och eventuella utmaningar. Är livet mera harmoniskt i miljöer där kulturen har haft århundraden på sig att forma både omgivningarna och människosjälen?
Från Malcesine gör vi en dag en utflykt, via staden Garda, längs mindre vägar inåt landet i nordostlig riktning. Efter femtio kilometer kommer vi fram till vår destination: Santuario Basilica Madonna della Corona. Kyrkan och klostret är byggda direkt mot bergsväggen och ser ut att nästan hänga i luften. Med tanke på att den äldsta delen av kyrkan är uppförd redan på 1500-talet kan man bara förundras hur detta gigantiska byggnadsprojekt i praktiken har varit möjligt. Fasaden är från 1899 och klocktornet är uppfört så sent som 1978. Vi lämnar bilen på parkeringen ovanför kyrkan och tar oss gående ner en kilometer längs en slingrande bred men brant väg som här och där kantas av stora skulpturer som beskriver Jesus sista vandring till Golgata. En märklig byggnad på ett osannolikt ställe.
Bara några kilometer norr om Malcesine återbördas vi inte bara till nuet men kanske också till framtiden. Vi stannar en stund och följer med när blivande glidflygare gör sina första ”torrflygningar” på landbacken. Redan här på marken kan jag ana något av den väldiga kraft när fallskärmen fångar upp vinden och det hisnar vid bara tanken på att springa ner för en bergssluttning och sedan, plötsligt, ta adjö av marken och låta sig bäras av ett färggrannt segel högt ovanför dalen. Never in my life! Eller…? Nej, jag tror nog jag söker mig till himlen hellre via bön och eftertanke.
[Nästa anhalt på vår tripp runt Garda är Moderna muséet i Rovereto och de branta bergssluttningarna i nordligaste staden Riva del Garda. Se bloggen tisdagen den 14.7.]
