Om du ryckte till och såg ett tyrkfel i rubriken så reagerade du som jag hoppades… Ordböckerna berättar nämligen att ordet tulpan kommer från turkiska tülbent (och persiskans dulband – turban; dubbelt bunden) och som sedan i svenskan har fått två betydelser: tul(i)pan och turban. Och det är ju ganska rimligt: tulpanen, eller åtminstone den ”klassiska” tulpanen, har en turbanliknande form.
Den 15 januari firas traditionellt som tulpanens dag – en inledning på ljusare, färgstarkare, och kanske också hoppfullare tider. Medan tulpanbuketterna i blomsterbutiker och snabbköp frestar konsumenterna plockar jag bland mina tulpan/turbanfoton och -minnen. Och jag börjar med turbanen.
Turban eller tulpan – eller båda? Den här eleganta huvudbonaden noterade jag på Pridefestivalen i Helsingfors sommaren 2018. Tillsammans med några andra fantasifullt utstyrda män i samma gäng blomstrade turban/tulpanmannen så att säga av egen kraft. Om betoningen låg på tulpan eller turban eller eventuellt någonting annat uppsvullet frångår min bedömning. Och apropå oklarheter: En källa berättar att tulpanen fått sitt namn av ett missförstånd. Det var den franska forskningsresanden Pierre Belon (1517–1564) som på en av sina resor i Turkiet såg en man som hade en tulpan instucken i turbanen och frågade sin tolk vad det var. Tolken trodde Belon syftade på turbanen och svarade tülbend vilket alltså betyder turban på turkiska. Men det finns också en annan teori som säger att blomman fått sitt namn för att den påminner om en turban.
Hur som helst – tulpanen kom till Europa först på 1500-talet, bland annat till Bayern i Tyskland där schweizaren Conrad Gessner, läser jag på nätet, besökte en bayersk trädgård och blev djupt imponerad av den vackra röda färgen och den sensuella doften, och som han sedan skrev om i boken Capari Collino Pharmocopoeo. En annan berättelse går ut på att en fransk botaniker vid namn Claude de l´Ecluse, även känd under namnet Carolus Clusius, fick tulpanlökar och frön av en vän, flamländaren Ogier Ghisalin de Busbecq. Denne de Busbecq hade tjänstgjort som sändebud vid Suleiman den Stores hov i Konstantinopel och när han återvände till Wien 1562 hade han med sig i bagaget tulpanlökar som sedan, på sätt eller annat, även tillställdes Clusius. En mera magstark historia går ut på att en säck tulpanlökar anlände till Antwerpen från Istanbul på 1560-talet och att mottagarna, som var handelsmän i tygbranschen, trodde det var vanliga lökar och följdaktligen helt sonika åt upp en del av dem. Men några lökar hamnade i en trädgård och blommorna upptäcktes av en köpman som gjorde sig förmögen genom att sälja dem till nederländska borgare. Och apropå tulpaner och priser: I början av 1600-talet var tulpanlökar rena guldet. 1623 var priset på en (1) lök av den vitstrimmig Semper Augustus inte mindre än ettusen gulden. 1636, när tulpanhysterin nådde sin kulmen, fick försäljaren av en (1) lök av sorten Viceroy följande ersättning: Två lass vete, fyra lass råg, fyra oxar, åtta grisar, tolv får, 79 liter vin, 425 kilo ost, fyra ton smör, en säng, lite kläder och en silverbägare. Tala om finansiell galenskap!
Den stora europeiska tulpanexplosionen sker årligen i holländska Keukenhof, någon timmes bussfärd från Amsterdam (för övrigt öppen i år från 21 mars till 10 maj under temat A World of Colors). Just nu förbereder sig sju miljoner (!) lökar att penetrera den kyliga marken för att sedan, med hjälp av konstfärdiga trädgårdsmästare, rada upp sig i färgstarka och fantasifulla formationer inför en hänförd publik från världens alla hörn. En selfie bland rabatterna är då en luxuös nödvändighetsåtgärd.
När Vive och jag långsamt vandrar mellan rabatterna dyker dessa näpna fotomodeller upp rakt framför oss. Jag frågar de uppenbart stolta föräldrarna om jag får fotografera deras döttrar. Varsågod gärna, blir svaret. Och jag tackar och jag knäpper.
Enligt uppgift finns det ca 7000 registrerade tulpansorter som är indelade i nio huvudgrupper. Tulpaner finns i alla färger utom blått. Men en karl ska tänka minst två gånger innan han ger sin käraste gula tulpaner – på blomsterspråk står de för ”hopplös kärlek”. Men en röd tulpan har samma signalvärde som en röd ros. Att förädla tulpaner kräver tålamod: det tar minst 15-20 år att få frön från två skilda sorter att uppstå i en ny, livskraftig tulpanlök. I Keukenhof blandas färger och former på ett sätt som, om det vore möjligt, tar andan ur ögonen. Säg den människa som går oberörd ut genom dessa portar.
Efter vårt besök i Keukenhof 2014 var det alldeles självklart att vi också skulle odla tulpaner på terrassen, inte sju miljoner men kanske sju gånger sju stycken. Den kommande vårens blomsterlökar gräver vi ner i oktober och även om vi i princip vet hur de ska te sig i blommande form blir det ändå varje år en överraskning. Varken Vive eller jag har så kallade gröna fingrar (mina är närmast rödskrynkliga och jordkänsliga) men ändå är slutresultatet både vackrare och mer imponerande än vi på förhand vågat hoppas. I några veckor före sommaren riktigt på allvar kommer igång lyser de upp både terrass och själ och lägger ett försonande och förlåtande färgstarkt bandage över gårdagens gråhet. Som en turban över en åldrande skalle.
Blomsterbilderna är alla tagna i Keukenhof, Holland, utom den sista som är fångad på vår terrass.
