Stadiontornet
Ljus syns bäst i mörker. Vem noterar en påslagen lampa i solskenet? Nej, det krävs mörker för att jag desperat ska önska ljus. Så är det på livsvandringen, så är det med årstidsväxlingarna. Ofta, förefaller det, sammanfaller de båda mörkren och blicken suddas ut, världen krymper. En natt för länge sedan vaknade jag och såg ett stort svart paraply rakt ovanför mig i taket. Eller rättare sagt – det var det jag inte såg. Näthinnan hade delvis lossnat och synen försvann i det övre synfältet, tittade jag framåt eller neråt såg jag normalt. Operation och laserbehandling bevarade den gången högra ögats blickfång. Sedan dess förlitar jag mig inte riktigt på mina ögon och tar gärna kamerans lins till hjälp för att digitalt dokumentera min vardag, ibland även min varnatt.
Sedan många år tillbaka har även Helsingfors stad aktivt bekämpat vintermörkret i huvudstaden. I början av året tillför man en extra dos konstnärligt ljus, denna gång på sträckan Senatstorget–Kajsaniemiparken–Tokoistranden. I morgon inleds alltså Helsinki Lux 2020-festivalen och den pågår till den 8 januari, kvällsligen mellan 17.00-22.00. De nio ljuskonstverken av inhemska och utländska ljuskonstnärer – som gärna ska upplevas som en ”dramaturgisk helhet” i nummerordning från början till slut – kompletteras med sex satellitverk i olika delar av stan.
Som en inkörsport till de kommande dagarnas ljusbehandling i huvudstaden kan du lämpligen kasta ett getöga på några motiv som jag fångat i samma anda under tidigare Helsinki Lux-festivaler. När borgmästare Jan Vapaavuori i morgon deklamerar ”Varde ljus!” kastar han en låååång blick tillbaka i världsalltets historia.
Domkyrkan
Ateneums konstmuseum
Ljusinstallation på Annegatan
Konsthallens yttervägg
Alexander II och Domkyrkan
