Ursäkta Madame, men jag vill så gärna höra er röst och jag förstår så väl att det inte är riktigt rättvist att be om några ord när inte ens långa meningar kan förklara den snabba blomning som nu exploderar runt omkring i land och rike. Men några ord…? Tack!

 

I morse tog körsbärsträdet farväl

och reste till Amerika

vad ska vi nu binda åsnan vid

frågade modern

vid stammens skugga svarade fadern

 

Det har rest hit också, till huvudstaden. Femtio veckor står det alldeles tyst och obemärkt, trots sin starka stam och gren, för att sedan alldeles plötsligt, likt en raket, skjuta ut sina rosaröda skott mot det mörka livet.

 

Skuggan förtärs av kärlek till trädet

som inte står kvar

middagssolen krymper den

till en smärtfläck under dess fot

jorden är ogenomtränglig av återhållsam sorg

var finns tårarnas källa?

 

Just nu ser jag bara en källa till denna förvirring och sorg som blommar under huden, en orsak, ett ursprung. Men det är förstås en sned bild, en skuggbild om Ni så vill. Jag saknar hållpunkter, riktlinjer, vägmärken – solen bländar.

 

Solens skugga över allén

lovar glömska och tröst

fadern ritar sin kontur med en pinne

som han trycker ner mitt i cirkeln

 

Ja, det är mycket jag redan glömt, det mesta faktiskt. Men det jag minns står knivskarpt inför mina ögon. Mitt nu är smalt och högt, som högtiden, men mitt igår svämmar ut över slätten som när dammen brister. 

 

Om kvällen viker vi ihop din skugga

skriver fadern till Körsbärsträdet

vi lägger den hos katten som har fött

sex sotsvarta ungar

som snön ska få att vitna

farfar har hittat sina glasögon i hönshuset

 

Ja, jag glömmer dem ibland. Min syn är som våren – kort men intensiv. Minnets landskap bleknar sakta men på nära håll kan ögat se hur livet blomstrar. Men de drar åt olika håll, gårdagen och nuet, och jag står där mitt emellan, allt mer desperat.

 

Körsbärsträdet har gjort sig

en förmögenhet i Amerika

hans brev väger tungt

av rikedom och välstånd

han ska gifta sig

med en rik körsbärsträdshona

säger katten som ligger på tröskeln

och plockar en vaktel

 

 


Läs gärna Vénus Khoury-Ghatas ”Variationer kring ett körsbärsträd och andra dikter” (Elisabeth Grate Bokförlag, Stockholm 2011). Vénus Khoury-Ghata är född 1937 i Libanon men bosatt i Paris sedan snart femtio år. Författaren skriver både romaner och poesi och hennes böcker har översatts till bland annat engelska, ryska, arabiska, italienska, holländska, tyska och svenska. Hon har erhållit en rad priser, bland annat Franska Akademiens stora poesipris 2009.
Bilderna knäppte jag igår, måndagen den 4 maj, på Tallbacken – den lilla kulle som ligger vid Tölöviken mellan Operan och Olympiastadion.