Av jord är du kommen, jord ska du åter bli. Men också: Av ord är du kommen, ord ska du alltid vara. Jorden och hela skapelsen formades av några få ord: ”Gud sade”. Ord med auktoritet skapade inte bara en oändlig rymd och ett överflödande liv på jordklotet, orden skulpterade också en hudomspunnen människa och blåste evighetsliv in i hennes kropp. Det är alltsammans fullkomligt obegripligt i hela sin stjärn- och blodbeströdda storslagenhet, så överväldigande att varje försök att med hjärnan förstå och fatta är dömt att misslyckas.

Med orden rör jag mig på jorden, med meningar motar jag meningslösheten i grind. Kanske det inte är en tillfällighet att stavningen av ord och jord snuddar vid varandra, går in i varandra, samspelar och expanderar. Ja, i själva verket är orden till och med större är jorden eftersom de kan röra sig utanför sina bräckliga bokstavsgränser och flyta ut i hisnande stora vintergator och ljuvliga sommarparadis. Hur jordens oceaner hålls samman i en enda enorm universell vattendroppe kan jag å andra sidan inte förklara med ord. Jo, jag kan, kanske, efter långa studier formulera några eleganta meningar om gravitationens inverkan på allt jordiskt liv men det hjälper föga eftersom fortfarande ingen människa vet vad gravitation är för något. Eller ande. Eller tid. Och allra minst; vad är evighet?

Nästan dagligen går jag genom delar av Hertonäs gårds stora och livfyllda parkområde, eller längs Tegelbruksvikens och Porovikens kajkanter. Vattenomspunnen är min dagliga vandring men fötterna trampar stadig mark. Ofta rör jag mig på Andberget, balanserar på några stenbumlingar, fotograferar flora och fauna, böjer mig ner, står på knä, ligger på Linnés blomsteräng och betraktar små kryp i makroobjektivets avslöjande lins. Osynligt liv träder fram, osannolika verkligheter blottas. Av jord är du …

Och bara en liten stund senare vid datorn – nästan samma ramsa; av ord är jag kommen ... Och med ord skapar jag min verklighet, formar och fyller min fragila tankeskål. Det är ett lika sinnligt som handfast och krasst uppdrag, på en gång djupt tillfredsställande och samtidigt nästan patetiskt vardagligt och odramatiskt. Mina promenader i environgerna och krafsandet i språkrabatterna har troligen mera gemensamt än jag tidigare riktigt förstått. Och nu börjar det vara ganska uppenbart att den dag (j)orden inte mera bär mig är jag död.

 

FOT(N)O(T): Internationella dagen för Moder Jord uppmärksammar bland annat hur hela ekosystem håller på att gå förlorade och att nersmutsningen av vatten och luft är en akut utmaning för mänskligheten. | Vinjettfotografiet tog jag senaste måndag ett par hundra meter från Hertonäs herrgård. Fotot är manipulerat i Photoshop i ett försök att visuellt antyda att både jord och ord har många dimensioner och lager, synliga och osynliga. | I den nedre bilden har jag blandat färg- och svartvit bild. Plats: Hagalund, Esbo 17.4.