Idag firas bland annat Världsröntgendagen och Världsdagen för föräldralösa barn och jag slår minst två flugor i en och samma smäll genom att här publicera ett utdrag ur min senaste bok UNDER HUDEN ÄR JAG MÅNGA som lagom till Helsingfors Bokmässa för en vecka sedan kom ut i ett nytryck. Fotografen och entreprenören Karl Emil Ståhlberg, min mormorsfar, flyr huvudstaden och lämnar fyra små barn i syster Jennys vård för att själv få tid att tänka och sörja: Hans kära hustru Rori dog för knappt två månader sedan och nu styr han segelbåten till Hangö för att vila upp sig och kanske hitta nytt fäste i vardagen. Så här ser det ut under min pannlob när gårdagens kortfilmer börjar snurra i skallen.
Scen 1. Hangö, lördag eftermiddag den 14 juni 1896
[Musik: Franz von Suppé: Uvertyr, Viborgs Hornorkester, dir. Johan Villgren]
Karl Emil Ståhlberg, av släkt och nära vänner kallad Kalle, angör sin segelbåt vid bryggan i Hangö, samma brygga där Finska vetenskapssocieteten har installerat en limnigraf för mätning av havsvattenståndet. Trots den långa och blåsiga seglatsen från huvudstaden tar ingenjör Ståhlberg sig tid att titta närmare på detta tekniska vidunder som för precis tio år sedan restes här på initiativ av Ryska centralobservatoriet i S:t Petersburg. I vetenskapssocietetens årsberättelse har Ståhlberg en gång läst att Hangö stad förband sig att uppföra detta limnigrafhus, ett åtagande som kostade staden 6 150 mark. Dessutom är staden, mot en årlig summa om 150 mark, beredd att stå för uppvärmning, underhåll och allmän tillsyn. Finlands första limnigraf placerar därmed Hangö på den finska, och kanske också på den internationella, vetenskapskartan.
Ståhlberg är imponerad. Hans fascination för den moderna tidens tekniska framsteg är en del av hans vardag. Som fotograf med egen ateljé i huvudstaden är han en föregångare i Finland, hans landskapsbilder vann pris på världsutställningen i Paris för fyra år sedan. Mikroskop, mekaniska papegojor, elektriska klockor, röntgenapparater och kinematografer har han handgripligen studerat och nogsamt undersökt. Allt nytt som kan lyfta människan ur bakgatornas stank och misär applåderas av Ståhlberg. Tekniken är människans framtid.
Lite av samma anledning har han nu anlänt till Hangö. Badanstalten har redan skaffat sig både nationellt och internationellt renommé, byggnader och behandlingar anses vara förstklassiga. Ståhlberg har läst om mobila högtrycksduschar, ångbad och terpentinbad, gyttjebad och värmeskåp. Mobilstrålduschen kastar 342 liter vatten i minuten med en hastighet om 12,5 meter per sekund. Radiotherms är elektriska ljusskåp som alstrar både synligt och osynligt ljus – X-strålar, Bequerelstrålar, ultraröda strålar, violetta strålar. Ljusbehandlingen påverkar svettkörtlarna och påskyndar läkningen av sår och svulster. Ståhlberg ler igenkännande: även fotografering handlar om ljusstrålar som kan framkalla svettning, hos både fotografen och den avporträtterade. Och ett bra porträtt kan hela själsliga sår, både för den avbildade och för fotografen själv.
Badinrättningar och ateljéer uppvisar alltså vissa likheter men Ståhlberg har i första hand inte kommit till Hangö för att studera badinrättningens tekniska nymodigheter, även om de just nu frambringar en lätt förhöjd hjärtpuls. Inte heller har han sökt sig till Hangö för att bota en eventuell neurasteni, chloros, dyspepsi, kronisk urethrit eller ett fetthjärta. Nej, Karl Emil Ståhlberg, änkling sedan knappt två månader tillbaka, har i första hand flytt från huvudstaden, lämnat fyra små barn i syster Jennys vård för att om möjligt skaka av sig något av den sorg och ensamhet som han så plötsligt drabbats av. Hangö är visserligen semester- och badorten på modet men i Kalle Ståhlbergs huvud och kropp har de senaste veckorna inte funnits något utrymme för tankar på vare sig sommarfröjder eller hälsokurer. Hustrun Roris död i barnsäng den 24 april klockan 10.44 står fullständigt glasklar framför hans näthinna där han nu kastar en lång blick ut över horisonten.
Mera om Kalle Ståhlbergs dramatiska Hangö-besök och hans händelserika liv kan man läsa om i boken UNDER HUDEN ÄR JAG MÅNGA – sexton kortfilmer under pannloben som beställs på nätet under adress: www.opusliberum.com. Priset är futtiga 20 euro (plus porto) och för det får läsaren sig serverad en massa photoshoppade svartvita fotografier, häpnadsväckande personbeskrivningar och en ordentlig dos rysk/finsk/finlandssvensk kulturhistoria fokuserad på tiden 1875–1945. Och ytterligare: Den som hittar de två tryckfelen i boken får visserligen inte pengarna i retur men premieras vid behov med en fjäder i hatten. – Se även annons längre ner i blåggen!
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.