[Bilden ovan: Fiskdisken i ett snabbköp i Ponta Delgada, Azorerna]
Det är ett lite knepigt ord: djurrätt. I det här fallet handlar det dock inte om fisk- eller kötträtter men nog om att djurs och människors rättigheter hör intimt samman. 10 december 1948 antog som bekant FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och femtio år senare, 1998, inledde organisationen World Society for the Protection of Animals (WSPA) och brittiska djurrättsorganisationen Uncaged ett arbete som syftar till att FN även ska anta en djurskyddsdeklaration. Arbetet pågår i många länder och tanken är att planen ska ha ett så stort stöd som möjligt i olika delar av världen innan frågan formellt tas upp i FN.
Allt detta applåderas även från min horisont. Samtidigt är jag ruskigt medveten om att jag passivt stöder djur i bur genom att frekvent besöka dem på djurparker runt om i Europa. Och det finns tyvärr exempel som är beklämmande. För att inte tala om alla plågsamma djurförsök, en fråga som aktualiserades redan 1882 av Nordiska samfundet till bekämpandet af det vetenskapliga djurplågeriet (senare Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök). Ämnet är inte nytt och tar sig ständigt nya uttrycksformer.
Jag försvarar mig med att konstatera att många zoologiska trädgårdar har byggts i första hand för att tillgodose djurens behov av rörelsefrihet och möjligast naturliga omgivning, och det samtidigt i ett specifikt pedagogiskt syfte. Två av de bästa djurparkerna som jag upplevt finns i Zürich och München. För att inte tala om Kolmården i Sverige (ovan). Bilden har jag döpt till: Gor-illa, sitter bra. Vilket jag tycker är vansinnig vitsigt.
En annan sak är hur bra djur mår av att drillas i någon speciell riktning för att underhålla oss människor. Hur vänligt sjölejonet egentligen är, och hur bra det mår, är förstås en gåta men visst ser det kul ut. Att munnen luktar fiskkadaver kan man nästan utläsa på offrets blick, men vad gör man inte för att föräldrarna ska få ett bra foto. Och även jag vid sidan om. [Djurparken på Teneriffa]
Sen finns det förstås djur som jag helst bara ser inlåsta och på behörigt avstånd. Här blandas fascinationen med skräcken och det är inte alldeles lätt att veta vems rättigheter jag ska värna.
Och hur ska jag förhålla mig till djurens interna bataljer? Ska jag försvara flugans rätt att flyga fritt eller trollsländans rätt till en liten delikat djurrätt?
Jag frågar Urban på terrassen: Med vilken rätt käkar du ur småfåglarnas nya mathus? – Med min jordnötssesamfrö-rätt. Det är MIN rätt, och hör sen! Jag gillar honom, men vi är inte alltid helt överens vilket håller ämnet djur-människa på agendan varje dag.
