Vill du bli missförstådd: säg ett ord! Vill du åstadkomma kaos: formulera en mening! Har du krig och katastrof i bakhuvudet: håll ett tal!

Så skrev jag som inledning på baksidan av det år 2013 utkomna tunna men desto mer sprängladdade häftet ord[M]ord,  … en samling tillyxade ordslamsor med den målmedvetna avsikten att på detta sätt, för den språkvårdande svensk- och finsktalande allmänheten, varna för det många gånger bloddrypande och suspekta innehåll som kan dölja sig i till synes helt normala och oskyldiga bokstavskombinationer. Bakom denna högtidliga försäkran stod den då redan tio åriga Finlandssvenska Ord Akademien (med den självklara förkortningen Fin OrAkad) som jag grundat (2003) tillsammans med två andra skelögda bokstavsexperter, båda idag – i motsats till mig – fortfarande respekterade samhällsmedborgare; kjellforskaren H och korsordsekvilibristen Gusti S. Här några snabba smakprov ur detta omistliga finlandssvenska lexikon, sedan länge slutsålt: andrum – sjöfågelsbostad, bankrån – populärt tilltugg i penninginrättningens kafferum, celldelning – intern trängsel, diskbråck – yrkessjukdom inom restaurangbranschen, extrakt – ödebygd.

Att språket brukas och missbrukas i folkets breda led är förstås allom bekant men det halsbrytande ordvändandet och de brutalaste tankehoppen har förvisso odlats speciellt i akademiska kretsar. Uarda-Akademien i Lund grundades 1958 av tonsättaren och TV-profilen Sten Broman (han med uttrycket: ”En äkta gentleman är en man som kan spela dragspel men som väljer att avstå.”) och har, liksom Fin OrAkad, bland annat gjort sig till känna i ordboksform. Här hyllas medvetna stavfel och omedvetna tankeslirningar, direkt hämtade från, gissar jag, ångestskapande tentamensförberedelser, blöta efterfester och andra liknande traumatiska mandomsprov. Några axplock: Al Flesco – Kroppsmålning, Gestikel – Diskret symbolisk handrörelse, Imbacill – Efterbliven mikrob, Kontrapunk – Musikalisk moderiktning, Millidram – Mycket liten norsk sup, Örtoped – Naturläkare.

Äldst i gamet är Blandaren som ”har funnits ända sedan vi startade” (1863) och grundades av studenter vid det som idag heter Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Blandaren utkommer med ett nummer per år (i december) men man hittar också detta ögonöppnande sanningsserum på nätet. Här några exempel på detta intellektuella motgift: Avrättningsrådet har beslutat att avslå er ansökan samt huvud. / Är platsen där ledig? Inte mig emot, sir. / Har du sett Halvorsen? Nej, inte på sex månader. / Gata slog ihjäl nedfallande kärring. / Han anses vara Vermeer än Van Gogh.

Och man kan förvisso finna andra grannlaga exempel, både i Sveriges majestätiska rike och nånstans även ute i Finlands vida ödemarker, och till dem ska jag troligen återkomma lite längre fram. Och då tänker jag i första hand på NaDa – Gamla Karleby manskörs humorblad som alltid utkommer på valborgsmässoafton, och Finlandssvenska Rimakademin (FiRA) som bland annat arrangerar de årliga finska mästerskapen i nyskrivna snapsvisor. Idag på finska Siansaksapäivä vill jag speciellt påminna om det dubbelbottnade och elastiska svenska språkets hälsobringande undertoner. I ett tidevarv som är inpyrt i katastroftänk och konspirationsteorier, och där de sociala kontakterna gång på gång slits sönder och samman, måste man ta till effektivare ljussättning för att överhuvudtaget upptäcka några utvägar ur dessa dystra och mörka återvändsgränder. Med lite sund galenskap ska den intelligensbelastade tankeproppen upplösas, med några magmuskelstarka gapskratt kan vardagen uppstå ljus igen. Trots höst och host och hast. Och speciellt just därför.

 

Fotnot: Enligt icke bekräftade inofficiella källor uppmärksammas alltså idag SIANSAKSAPÄIVÄ i Finland. På svenska brukar man tala om rappakalja eller rotvälska och syftar på ett mer eller mindre obegripligt prat, eller för den delen, en osedvanligt rörig text. Men jag gillar skarpt den där finska benämningen och översätter den helt kallt till gristyska. På engelska talar man om gibberish eller mumbo jumbo, i spanskan används ordet algarabia och på tyska heter det Kauderwelch. Dagens blågg tar alltså fasta på mer eller mindre obegripliga texter och tänkbara dolda betydelseskiftningar i ord och meningar. Och allt detta med en klackspark i taket som när man försöker undvika ett bananskal och i stället slår huvudet på spiken. Länge leve de verbala snedstegen!