Det finns böcker och så finns det Böcker. En bok med stort B för mig är En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz. Och jag är självfallet inte den enda som tycker så. På pocketupplagans pärm finns ett litet citat, klippt ur Östgöta Correspondeten: ”Om du bara ska läsa en bok… läs En berättelse om kärlek och mörker”. Och jag håller med, även om uppdraget inte är avfärdat så där i all hast – boken är nämligen över femhundra sidor lång och beskriver både en turbulent tidsera i Israels historia och, inte minst, författarens egen uppväxt med en känslomässigt hämmad far och en mor som åtminstone delvis lever i en svårgripbar värld. Nationens väl och ve fungerar visserligen inte bara som en dramatisk scenografi men i huvudsak ligger strålkastarljuset på familjens, och släktens, vardag. Det stora och det lilla livet smälter samman i en ordväv som Amos Oz med stor empati och lågmäld självironi binder ihop, sida efter sida. Tider och platser är helt konkreta och specifika men ändå, eller kanske just därför, vållar det mig inga större problem att leva med i händelsernas mitt trots att människorna och miljöerna är helt okända från förut.

Ordens magiska förmåga att skapa alternativa verkligheter, som jag med igenkännande vällust kan sjunka ner i, är själva läsandets essens. Två verkligheter speglar sig mot varandra och färglägger dem båda: Bokens ord och meningar och min inre värld reflekteras som i ett hologram där perspektiv och yta ständigt växlar. Som en skuggfigur deltar jag i bokens drama, blickar ut över samma landskap och snuddar vid samma känslostormar som bokens huvudpersoner. Jag är både här i min stol, eller säng, och där långt borta, i ett annat land, i en annan tid. Och jag är tillfreds fast jag samtidigt kan ana aktörens skam på min hud eller känna tidsandans vibrationer i magbottnen. Och kanske det är just här läsandet når sin höjdpunkt: Det finns en upplevelsevärld som alla människor delar men som vi sällan, nästan aldrig, vågar eller har förmåga att ordsätta och regissera för varandra. Ord som kryper in under huden bekräftar och helar min såriga själ när jag förstår att vi alla, i grund och botten, är väldigt lika.

 

Läs en bok-dagen är en nyttig påminnelse till oss alla och kunde lika gärna kallas Det här är nästan ditt liv-dagen.