Idag den 10 januari uppmärksammas örnen i USA men ”Save the eagle day” kan lika bra firas även i Norden och Finland. Alltså gör jag det – joina mig gärna!

Men först en viktig information till dig som just vaknat: ”Örngott” har ingenting med dagens tema att göra. I min enfald har jag någonstans i den gråtunga hjärnan trott att örngott på något konstigt sätt kopplar till örnens bo – en dunfylld viloplats för de nykläckta, i det här fallet alltså en mjuk dyna. Örnen förknippas som bekant med ovanligt skarp syn men ”örngott”, läser jag i litteraturen, syftar på öronen. Etymologin berättar nämligen att ordet är gammalt och egentligen betyder huvudkudde. Eller ännu lite mera precist: örngottets syfte var att ”fånga upp öronen”. Med örat vänt mot kudden har man haft ”örngott” sedan 1400-talet. I den utmärkta Språktidningen (4/2009) kan man dessutom läsa följande: Örngott stavades i fornsvenskan till exempel örngaat(h), örnagad, örnegåt och hade länge betydelsen ´sov-, huvudkudde´. Numera betyder det vanligen ´tygfodral till huvudkudde, kuddvar´– detta hette förr örngottsvar. 

Inne på sidospår och fortfarande vilande på den stora historiska huvudkudden passar jag på att påminna att många finländare vid sekelskiftet 1900 hade mardrömmar om den ryska dubbelörnen. I Eetu Istos kända målning ”Anstormningen” försöker örnen (Ryssland) slita lagen ifrån den oskyldiga unga flickan (Finland). Eller som den ryska poeten Osip Mandelstam, med erfarenhet av barndomen på Karelska näset, formulerar det: … men i varje hem hängde en tavla i svart sorgram: den barhuvade flickan Suomi, över vilken en argsint tvehövdad örn burrat upp sig, trycker vredgat en bok med inskriptionen Lex – lagen, mot bröstet. Per-Arne Bodin noterar i en text om ”Dubbelörnen i det postsovjetiska Ryssland”: Strax efter februarirevolutionen 1917, då tsaren störtats, införde den provisoriska regeringen ett nytt statsvapen: en dubbelörn med sänkta vingar för att verka mindre hotfull. Den berövades också de underkuvade nationernas vapen liksom andra attiraljer och kallades folkligt ”den plockade hönan”.

Alla goda ting är tre så låt mig avrunda snedstegen med vad Solveig von Schoultz skriver i dikten Dröm: Jag simmar med en fågel nerklöst i ryggen / hur kan man simma med en flaxande fågel / nerklöst i ryggen / den kan inte lyfta / jag kan inte dyka / jag simmar med en fågel nerklöst i ryggen.

När detta är sagt, och jag dessutom konstaterar att dagens bloggtext  inte heller skall uppmärksamma den första månlandningen (”The Eagle has landed”), inte filmen med samma namn, eller boken, eller heavy-metal bandet Saxons livealbum, så kan jag till sist fokusera på det egentliga temat: Det finns ungefär 400 kungsörnspar i Finland medan havsörnstammen, som i mitten av 1970-talet nästan höll på att dö ut, tack vare aktiv vinterutfodring idag uppgår till ca 370 vuxna par och ca 550 unga fåglar. Speciellt havsörnen har som bekant blivit en symbol för ett lyckat miljöskyddsarbete och en central roll i det sammanhanget spelar WWF i Finland. Mycket miljöskyddsarbete utförs av frivilliga krafter. I det här sammanhanget vill jag därför också lyfta fram  Finlands naturskyddsförbund som är den största självständiga miljö- och naturskyddsorganisationen i Finland. I Sverige är föreningen ÖRN72 en samlande organisation för allt arbete med örnar i Norden även om verksamhetsområdet i huvudsak är fokuserat på västra och mellersta Sverige. Föreningen föranstaltar bland annat utfodring av örnar vintertid, utför färgringsmärkning och genom olika praktiska åtgärder bidrar till att örnar kan etablera sig, eller återetablera sig, i landskapet och i det här fallet i första hand i Västsverige.

Och som sagt, i USA har man sedan 2015 firat Save the Eagle Day den 10 januari. Jag känner inte till om örnen har någon egen temadag i Finland och Norden. Om icke så låt den 10 januari bli en dag då vi alla fäster våra suddiga och miljöförstörda blickar på en av fågelvärldens ståtligaste tippor. Det är något både skrämmande och fascinerande över örnens ögon. I kombination med det kraftiga näbben och den eleganta huvudformen associerar den stränga blicken till en magiker, en hypnotisör. Och det är ju så örnen jagar: Redan på hög höjd nitar den fast offret i blickfånget och släpper inte ögonkastet förrän offret stadigt sitter fast i klorna. Havsörnen avslutar sin jakt med att glida strax ovanför vattenytan och med ett snabbt kloslag greppa fisken i flykten.

Sparpsynt och muskulös, fjäderelegant och klostark – trots sina uppenbara företräden behöver örnen din omsorg, och min.

De två bilderna är tagna i en djurpark på Teneriffa – örnar som visar sin flyg- och fångstteknik inför betald publik.