Många röster talar, din är som vatten, din är som regn, när det faller genom natten. Diktade Karin Boye i samlingen ”De sju dödssynderna” (1941). Vems är rösten? Guds? En älskades? Kanske bådas?
Många röster talar. I TV, radio, sociala medier, på gator och torg, i skogar och på berg, på restauranger och begravningsbyråer. Överallt röster, högljudda, informerande, uppgivna, tröstande, hårda, kalla, varma, skrämmande. Utmejslade röster alla lyssnar till, och ljudmattor ingen kan undvika. Men nästan överallt röster – lockande, pockande, irriterande, motbjudande, livsfarliga. Livgivande.
Tonfallet avslöjar en del av budskapet: Är rösten förankrad i solarplexus eller kläms den fram med milt våld genom struphuvudet? Går röst och ord hand i hand, eller är rösten en täckmantel, en auditiv skenmanöver? Vad avslöjar rösten, vad döljer den? En svag röst kan ha ett starkt budskap, en kraftfull stämma kan klinga falskt.
Många hör röster som inte andra hör. Finns de på riktigt – de inre rösterna? Många tvivlar, skyller på sjukdom. Men också jag hör röster som andra kanske inte hör. Är jag då sjuk? Och ännu märkligare: min hörsel har blivit sämre men jag hör hela tiden lite mera. Är det tystnaden som talar? Vad talar tystnaden i så fall, vad säger silentium?
Gud talade till Moses genom en buske. Jag sitter i buskaget och fotograferar småkryp men hör ingenting annat än ett lätt vindprassel. Är det Guds röst? Kan någon översätta detta kryptiska språk till begriplig finlandssvenska? Eller kanske Gud talar i bilder, väver in sina ord i mina tankemönster? Kanske det finns en röst på båda sidor om huden – en som hörs med öronen och en som hörs med … huden? Men öronen är ju inbäddade i hud, och av hud är alla sinnen formade – hur och var lappar röst och kropp i och över varandra? Behärskar jag överhuvudtaget mitt eget kroppsspråk, bemästrar jag benens grammatik och skulderbladens satsdelar? Är min kropp enspråkig eller mångspråkig?
Kanske rösten inte bara är ljudvågor och kemi. Kanske röster, liksom själar, lever kvar i tidlösheten, i minnets ljudisolerade korridorer. Eller kanske röster kan framkallas, som fotografier i ett mörkrum i ett röstlaboratorium! Frammana en röst på en timme eller få tillbaka pengarna! Köp tre röster, betala för två! Nu kan du uppväcka och upptäcka morfars mormors röst för en spottstyver och munhuggas med henne i realtid!
Vems röster lyssnar jag på, vem ger jag min röst åt? Många röster talar. Genom dem alla hör jag bara din som ett nattregn falla.
Foto: Talande tystnad. Alicante, Spanien.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.