På World Parrot Day är det alldeles normalt och egentligen självklart att prata lite goja. Och det gör jag alldeles speciellt nere i blåggen där Veckans foto lätt och ledigt leder in till ett vänligt näbbande och kraxande. Men här, på paradplats, ska jag försöka vara lite seriös. Nämligen: Man behöver varken befinna sig i karantän, uppvisa en massa karamellsöta charader, missbruka datorns hårdvara, eller för den delen känna sig garanterat paralyserad eller rent av dödförklarad för att inse att redan dessa paradoxala haranger snabbt uppenbarar språkets paranoida och ultrarapida karaktär. Bara i förra meningen flaxade det nämligen en ara i tretton olika skepnader och fjäderdräkter i språkrabatten. Och det är väl ett fullgott bevis på att hjärnans språkdjungel fortfarande måste anses geniförklarad.
Det handlar alltså om aror. Och eftersom de har så tilltalande namn må en kort uppräkning tillåtas: Blågul ara, Blåstrupig ara, Dvärgara, Grönvingad ara, Mindre soldatara, Röd ara och Större soldatara. Det här är riktiga aror. Men så finns det papegojor som kallas ara men som inte tillhör släktet. Några exempel: Blågrön ara, Blåhuvad ara, Blåvingad ara, Gulnackad ara, Indigoara, Rödbukig ara och Spixara.
Och de är många, ara-arterna alltså: närmare 400 indelade i 92 undergrupper. Och de är inte enbart några dumma pratmaskiner som högljutt och mekaniskt upprepar ljud och röster. För knappt två år sedan publicerade tyska Max-Planck-Institut für Ornithologie en studie som visade att en Gråjako i fångenskap hjälpte en annan papegoja att få mat utan att själv bli belönad. Den här formen av altruistiskt beteende förekommer bland primater men nästan aldrig bland fåglar. Kanske det är dags att omvärdera inställningen till de här färgstarka, och nuförtiden ofta utrotningshotade tipporna. Kloka eller inte – stiliga och sympatiska är de helt oberoende och borde skyddas med alla till buds stående medel.
Att prata goja är ingen konst, i alla fall inte för en människa. Men Goya – det är konst det.
Vinjettfotot är taget på Högholmens Zoo, papegojan som Veckans foto nertill är fångad på linsen i Kolmårdens djurpark.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.