Nej, det här är inte en konstrecension. Men ja, det här är en konstkommentar. Eller egentligen är det här blågginslaget en reflexion över vår konstiga tid. Eller ännu mer preciserat; några sidomeningar avdunstade efter ett hett möte med utställningen Banksy. A Visual Protest i Serlachius-museet Gösta i Mänttä häromveckan.
Visst hade jag hört om Banksy, denna mystiska, okända, världsberömda engelska gatukonstnär som ingen riktigt tycks veta vem det är och vars verk ofta dyker upp alldeles oförhappandes till allas stora förvåning och inte sällan blir ivrigt applåderade. Men knappast visste jag mera än så. Mycket handlar det om gatukonst som kanske mest är en visuell protest, en personlig kommentar om en värld som på många sätt har spårat ur. Men genialiteten i kreativiteten hade jag, det måste erkännas, inte riktigt fattat. Och priset (i dubbel bemärkelse) tog väl nog ändå Girl with a balloon när det för tre år sen såldes för drygt en miljon brittiska pund på auktionshuset Sotheby’s och precis efter klubbslaget gled ut genom ramen genom en dokumentförstörare som förvandlade det åtråvärda konstobjektet till ett f.d. åtråvärt konstobjekt. Eller kanske det var just precis tvärtom: Frågan är nämligen om inte denna strimlade version nu blivit ännu mera värdefull just för att det är en Banksy och att man kan vänta sig nästan vad som helst av honom (?), till exempel att ett förstört konstverk är ännu mera värdefullt än originalet. Banksy hade säkert vansinnigt roligt åt konstetablissemangets långa hakor när konstverket ”förstördes” framför deras häpna blickar.
Åskådarna i moderna museet Gösta i Mänttä, alla maskbeklädda, är nästan förstummade. Trots ett hundratal besökare i den stora salen hörs knappast några andra ljud än de auditiva effekter som hör ihop med konstverken. Rörelserna är långsamma, mediterande, reflekterande. Efter ett konstfritt år glider vi som skuggor tyst förbi varandra, glada för att vi kollektivt blivit insläppta till denna konstens grotta men samtidigt är vi förbryllade och förstummade över den världsbild Banksy serverar oss. I denna mångbegåvade Banksys visuella värld går nämligen ingen riktigt fri, vi är alla delaktiga i det vansinne som omger oss. Det i sig är hemskt att konstatera men på något sätt är det också befriande att dra på munnen åt absurditeterna och tankekrockarna. Någon renodlad estetisk upplevelse är detta inte men nog en rejäl omskakning av paketet kropp-själ-ande. Om någon frågar mig om jag på något sätt blev lite klokare så svarar jag: Ja, kanske lite klokare, och definitivt mycket mera känslig. Och faktiskt också mycket inspirerad – i bästa fall bor det en liten Banksy i många av oss. Fast det skulle nog Banksy starkt betvivla …
Foto: Banksy. A Visual Protest förevisas i Gösta (Serlachius) -museet i Mänttä fram till 10.10.2021. Fritt inträde (i Banksys anda). Boka dock tid på nätet!
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.