Konstiga och bakvända ord är blåggens bästa vänner. Idag på Internationella dagen för översättning undrar jag om det finns ett ord som heter undersättning och vad det i så fall kan betyda.
Kanske det hör till byggkonstens kryptiska vokabulär, nånting i stil med underhaksknut, underhalsning, underpant, underslag eller undertumsbräde. Men jag hittar ingen undersättning i Gunnar Dravinieks i övrigt högintressanta Byggandets ord. Och i Eskil Källqvists Svåra ord är undersätsig det närmaste jag kommer. Jag söker febrilt efter en hjälpande hand i Hans Nymans Medicinens språk men där är u:na nästintill bortglömda; unguis (nagel), ulcus (bulnad, böld, sår) och urvula (tungspene) är några futtiga u-exempel men de hjälper ju mig inte mycket i det här sammanhanget.
En möjlighet skulle förstås vara att den typografiska terminologin kunde tänkas ha nånting att erbjuda; att undersätta kanske syftar på en text som den gamla blysättaren på tryckeriet anno dazumal placerade längst ner på sidan? Nej, då är det nästan mera sannolikt att det finns, eller i all fall borde finnas, under-sättare i kyrka och församling. Åtminstone är jag i stort behov av ett eller annat under innan jag överhuvudtaget vågar sätta mig och ta det lite lugnt.
Jag är tydligen helt ute och cyklar med mitt, som jag trodde, nykläckta ord. Men så upptäcker jag på (inter)netet att AB Gävle Vagnverkstad, med pedagogiskt foto som upplysande bihang, visar hur en undersättning av hjul går till. Och då klack det liksom till i mig: I motsats till en översättning som ju är en återgivning på ett annat språk, eller en tolkning, måste ju undersättning väl då innebära nånting som ligger under nånting annat, som minskar förståelsen av ett ord eller en mening, alltså det som i folkmun normalt kallas för rappakalja eller rotvälska. Men det temat avhandlades här på blåggen för precis en vecka sen så det betyder att jag tydligen far omkring med senkommet snarvel i allmänhet och förvirrande resonemang i synnerhet. Att jag i stället för att undsätta den språkligt törstande blåddbläddraren i ställer underminerar hennes överlevnadsmöjligheter, det vill säga ägnar mig åt undersättning. Eller åtminstone underlig sättning.
Kanske jag i all fall är en bortglömd typograf i ett Underland som Alice ännu inte upptäckt. I alla fall känner jag mig lite som den där vita kaninen som, efter att ha slängt en blick på klockan i sin västficka, utropar: Kära nån, jag är sen! Det är också jag – smått stressad av pensionärens alla deadlines. Eller rättare sagt; pensionärens enda deadline. Och nu öppnar sig språkets alla himlar: I min blåggblåa språkvärld betyder undersätta naturligtvis gravgrävning, gravplats, kanske också himlastart.
Under över alla under – jag kom på det till slut!
Foto: Kyrkogården i Montmartre i Paris är ett måste när den kultur- och konstfixerade turisten besöker den franska huvudstaden. Här vilar inte bara en rad kändisar (Alexander Dumas, Edgar Degas, Heinrich Heine, Dalida och Marie ”Kameliadamen” Duplessis m.fl.) men här kan man också se och begrundande beundra gravstenar och -monument med ganska okonventionella utformningar. Några exempel nertill: Jean Bauchet (1906–95) en gång i tiden ägare av Le Moulin Rouge, Jean-Daniel Cadinot (1944–2008), fotograf och regissör, samt Michel Berger (1947–1992), sångare och låtskrivare.
