Så är det dags igen: I dag (18.10) firar vi Kravattens världsdag. Eller som man säger i Kroatien; Svjetski dan kravate. Det är nämligen i Kroatien, i Zagreb som slipsen/kravatten sedan 1997 har sitt europeiska högsäte, närmare bestämt i Academia Cravatica. AC är en icke vinstbringande institution som helt enkelt värnar om kravatten som ett kroatiskt och europeiskt kulturarv. Och det var runt amfiteatern i Pula (sjätte störst i världen) som världens största slips någonsin placerats. Amfiteatern runda form är ju i själva verket som en jättehals och runt denna hals virades en grannröd slips med knuten hängande ut på en sida och själva slipsen nerflytande över de närmaste kvarteren. Det gick 120 km sytråd att skapa detta enorma tygstycke som var 808 meter långt och 25 meter brett. Enbart slipsknuten var 21 meter hög och 9 meter djup. Hela schapiskan vägde blygsamma 450 kg.

Då är mina slipsar, ett femtiotal, betydligt mindre och mer lätthanterliga. Problemet är bara det att min pensionärstillvaro knappast kräver sidenhalsdukar runt halsen. I själva verket använder jag slips högst två-tre gånger under årets gång. Och de seriefigurdekorerade kravatterna som på 1990-talet var högsta mode, och som jag fortfarande drar på munnen åt, är definitivt lite udda idag. Och även om de flesta av mina kravatter är av fint siden känns de urbota uråldriga. Kanske det är bredden, kanske färgsättningen – jag vet inte riktigt, men någonting fallerar, stämmer inte. Men när jag häromdan besökte en outlet-försäljning i huvudstadens centrum och där fann korgar innehållande tre slipsar för tio euro, och riktigt eleganta sidenskapelser för tio euro styck, gjorde jag ändå inte slag i saken. Min slipssäsong är troligen för evigt passé, och kanske den är det även för många (andra) äldre gentlemän; kravatttvång (tre t:n …) är det knappast mera någonstans.

Och lite synd är det. För en elegant slips runt en stilig skjortkrage drar blickarna till sig. Men det gör det å andra sidan också när slipsbäraren inte behärskar knuttekniken och tygslamsan vinglar och dinglar runt en lindrigt fräsch krage. Det har vi sett alldeles för mycket av i det offentliga rummet så till delen kanske det är lika så bra att slipsbruket minskar. Och vad gör jag då av mina obrukbara kravatter? Kremerar dem? Nej, jag tror jag ska skapa en kravattinstallation av något slag, infälld i en glaslåda, som ett slags genomskinlig kista. Jag vill ju ändå tro att mina slipsar en dag ska uppstå igen. Tillsammans med mig.

 

FOTNOT På Wikipedia kan man läsa om kravatten: ”En kravatt är en manshalsduk. Ordet används också för andra accessoarer, bland annat slipsar och långa halsdukar, och även för motsvarande plagg för kvinnor. Ordet kravatt kommer från franskan och är bildat av nationalbeteckningen kroat. Kroaterna anses vara de som introducerade kravatten, ursprungligen syftade ordet på ”kroatisk ryttarhalsduk”. Det kroatiska ordet för slips är kravata.”