Jag har extremt lite synpunkter på det mesta men det beror kanske på en besynnerlig synskada i unga år som perforerade små hål i näthinnan. De fixades med operation och laser och efter det känner jag mig nästan som en syndabock som inte tidigare fattat hur synnerligen viktig synen är. Sedan dess håller jag mig gärna inom synhåll för det mesta men någon syntetsfiberomsluten syntetisatorspelman är jag knappast. Men ibland har jag besynnerliga drömmar – till synes osynliga men synbarligen semisyntetiska och oförsynta husesyner i hjärnans sidogränder – som tar sig uttryck i en närmast idiosynkratisk svartsyn, och detta trots denna avsynade och sedan länge tillbaka synkroniserade uppsyn! Och apropå hus och gränder – mitt hem är givetvis en synvilla, osynliggjord för att dölja syndarens näste. Men däremot är min kvinnosyn både skarpsynt och sällsynt, på gränsen till närsynt. Av hänsyn till synfältets trångsynthet och insynens vidsynthet förlitar jag mig därför på försynen som i min åsyn klarsynt belyser min grumliga livssyn. Syntesen i detta synopsis pekar på en synvinkel som sällan synliggörs: Syntaxen haltar, och hela blåggen ter sig som en veritabel skräcksyn. Bäst att bromsa – jag en synsk fartsyndare med närmast syndikalistisk mörkersyn.
Idag den 8 oktober är det Världssyndagen – World Sight Day.
