I begynnelsen var Ordet. Men sen kom Tecknet – grottmålningar, hieroglyfer, röksignaler, kartor, morsealfabet, fyrblink, flaggor, pictogram, tatueringar och graffiti. Varningstecken, affärstecken, serietecken, musiktecken, stjärntecken, järtecken, skrivtecken. Och nollor och ettor som bildar digitala koder – tecken alltsammans. Tecken med betydelse, tecken som skriftens skugga.
Så går jag omkring i staden omsluten av dessa tysta röster som ständigt slinker in genom ögonvrån. De talar ett språk som näthinnan spontant och mödolöst fångar, gräver sig sedan ner i hjärnans bildbank där de gottar sig tillsammans med bokstäver och ord för att slutligen, ibland, uppstå i mer eller mindre meningsfulla sammanhang. Men oftare lägger de sig som tunna hinnor under det känsliga epidermis och låter sig genomlysas av minnets strålkastare när tanken det så kräver. Som tapeter lager på lager ligger de visuella intrycken där strax under huden färdiga att upplysa mina dunkla föreställningars förvirrade formuleringar. Meningarna får sin fantasifulla färgläggning av tecken som en gång bara bestod av molekyler i en sprayflaska. Det, om något, är ett tecken på att tecken lever ett i allra högsta grad skapande liv mellan tystnad och dialog.
Cirklar, trekanter, vågor, linjer och punkter – enkla tecken som når ut till universum, beskriver ofattbara tidsavstånd, antyder känslor större än livet. För att inte tala om alla symboler som speglar något ögat inte kan se men som själen saligt sluter i sitt sagolika sinnessammelsurium – verkligheter, de synliga och de osynliga, fångade i en enkel bild. Och så ytterligare, före rösten och talet, har jag kroppens uttryck; miner, åtbörder, rörelser och gester. Dialogen tar alltså sats inte bara i tecken och förenklade bilder men framförallt i kroppens eget hudnära språkverktyg. Så sammanbinds alltsammans i bästa fall till budskap och signaler, till förutsättningar för kontakt och kommunikation, inte bara här och nu men i all evighet. Mångfalden och variationsrikedomen är enorm men egentligen finns det bara en typ av tecken jag söker: Livstecken.
Fotografierna är tagna i stadsdelen Östra Böle i Helsingfors. Här kan man beundra och begrunda graffiti i smått och stort format på ett ganska begränsat område. Rekommenderas å det varmaste.
