En av dagens temadagar i USA är Peculiar People Day, en annan är Bittersweet Chocolate Day, en tredje Cut Your Energy Costs Day. Eller kortfattat: Udda människor, bitterljuva smaker och mindre energikostnader. Kan det vara nånting för en kort temadagsbetraktelse?
Jag tar i första hand fasta på det där med udda. Vilket får mig spontant att tänka på att skulle jag ha blivit en flicka hade jag döpts till Urda, det har mina föräldrar berättat. Nå, nära räknas inte i Finland men jag har definitivt ända sedan tidig barndom känt mig Udda i förhållande till alla andra människor. Tills jag nån vecka före pensioneringen plötsligt insåg att ALLA människor, troligen, känner sig mer eller mindre udda (och att väldigt få faktiskt heter Urda). En del är onormalt normala, andra annars bara knasiga, klantiga, klåfingriga, knäppa, krampaktiga eller kallsinniga. Alltför många är sarkastiska, simpla, skamlösa, självupptagna och rent ut sagt onda. Men alla är åtminstone lite småkonstiga och då är risken överhängande att även bli storkonstig.
Poängen med att vara peculiar är att man är medveten om sin egendomlighet, sin uddighet. Och här råder tyvärr en besvärande korrelation mellan utomordentlig uddighet och snedvriden självbespegling, som driven till sin yttersta spets leder till ett tillstånd som H C Andersen har beskrivit i sagan om Kejsarens nya kläder. De var som bekant något fragila, för att inte säga genomskinliga, eller rättare sagt obefintliga. Så är det också med uddighetsförnekarna; de tror att de skrider fram i gyllene dräkter och gnistrande schabrak men i själva verket är de nakupelle, själsligt jättemycket nakupelle.
Annat är det med udda-folket. Själva upplevelsen av att var annorlunda igångsätter nämligen en känslighetsförändring i huden, kroppens skal, som kan gå i två riktningar – inåt eller utåt. Uddighetsförnekarnas hud blir hård och okänslig medan uddighetsbejakarna i stället väver en känslig och ibland konstnärlig kokong runt sin själ. Det här får paradoxala konsekvenser inte bara för den enskilda individen men för hela mänskligheten: De som bejakat, mer eller mindre frivilligt, sin genomskinlighet och sårbarhet blommar vanligen ut i sköra, skira fjärilsvarelser. Men uddighetsförnekarna blommar in, vissnar, torkar bort, stelnar i stammen och får efterhand allt större behov att skyla sig med sagolika silkesskrudar och självförhärligande skadeglädjestoff. Så är då världen uppdelad i två läger: De som vet att de är udda och lite egendomliga men egentligen inte alls är det, och de som tror att de är små kejsare och verkligen är det – nämligen små och nakna.
Denna speciella amerikafokuserade temadag firar jag alltså ett nästan hanterligt udda-skap, denna bitterljuva känsla av sött och salt, detta energisnåla men samtidigt tillräckligt upplysta tillstånd som en meningsfull livsvandring kräver. Och det här deklamerar jag helhjärtat och högljutt som ett uttryck för att jag fortfarande, nästan, är vid mina sinnens fulla bruk: lite udda och nästan Urda.
Foton: Elaine Davidson är ”Most Pierced Woman” i världen (Guinness World Record). Enligt uppgifter på Wikipedia var antalet piercingar på och i hennes kropp i januari 2019 sammanlagt 11.003 st. Till yrket är hon en fd. sjuksköterska, född 1965 i Brasilien. Hon bor och verkar i Edinburgh och det var där jag såg henne på Fringe-festivalen 2016.
