Just nu tänker jag på T (te). Eller egentligen är jag ganska upptagen av tanken att kroppen ibland har ett väldigt hårt skal. Och för att koppla ihop de två något disparata tankarna föreställer jag mig att T-koppen är mitt kroppsskal. Och då förenas de två entiteterna naturligtvis i en koppkropp. Och det tycker jag är lite kul; Koppkropp. Eller varför inte kroppkopp. Kroppkopp, kroppkopp, kroppkopp – det låter nästan som när hästar galopperar. Försök säga det riktigt snabbt och du riskerar att bryta om inte benet så åtminstone tungan. I min barndom lärde min mamma mig en ramsa som startar i relativt makligt tempo men sedan snabbt avancerar i fartfylldhet: Ett-peppar-korn-i-en-koppar-panna, två pepparkorn i en kopparpanna, trepepparkornienkopparpanna, fyrapepparkornienpopparkan…. Jag har någon gång klarat åtminstone sju pepparkorn utan tungvrickning. Idag tar jag det säkra för det osäkra och kör med färdigblandad pepparmix på påse. Påpåse, påpåse.
Var var jag? Jo, alltså det här med ett hårt skal, att kroppen kan omgärdas av ett stelt pansar. Rent konkret betyder det att huden är hård och okänslig men jag tänker kanske mera på en känslomässig hårdhet, en hudyta som mera skiljer än förenar. I dessa pandemitider handlar det väldigt mycket om yta och skal, om hud och vaccin och kropp och biverkningar och smittorisker och konspirationsteorier och att Trump nog egentligen har vunnit presidentvalet och att lögnen vikt sig bakfram och förvandlats till sanning. Enligt somliga alltså; somliga med okänslig hud, med sår och smärta under skalet som skyddar sig med alternativa sanningar, uppånedvända perspektiv och rena rama lögner. Det är som att hälla vattnen på gåsen – den flaxar lite och allt det våta försvinner, och så vaggar den vidare helt oberörd.
Många vill inte beröras eftersom sanningar kan smärta, inte bara i kroppen men ännu mera i själen. Då fungerar en hård hud, meningslösa meningar och upprepade ordmassor som ett slags brandfilt som snabbt täpper till alla lågor och kväver känslobranden. Det är lika sorgligt som det är förödande: Det som kunde öppna ögonen och värma kroppen kvävs i sin linda och brännsåren kryper istället ner under skinnet, ristar djupa ärr i själen, och efter en tid är mer eller mindre hela kroppspaket fastlåst i sig själv. På visitkortet kan det stå President, Minister, Partiordförande eller vad som helst men det saknar betydelse eftersom innehållet stelnat och kvar återstår bara är ett tomt skal, ett stel fasad.
Och var kommer T:t in i det sammanhanget? Ja, teet kommer naturligtvis in genom munnen, värmer svalg och mage, mjukar upp både led och leda tankar, smälter kalla ordbarriärer och inleder en behövlig islossning på känslokontinenterna. Kaffet kanske aktiverar kroppen tillfälligt men teet smeker självaste själen och laddar samtidigt automatiskt upp det egna kraftverket. Enligt National Today firas Internationella tedagen alltid den 15 december men sedan 2020 har också FN infört en Internationell tedag och den avdricks den 21 maj. Nå, två internationella koppar te ska jag väl klara av. I själva verket kan den individuella tedagen lämpligen celebreras varje dag som ett effektivt skydd mot navelskåderi, hård hud och ett gränslöst självförhärligande. Tedrickning handlar om tillgivenhet, tålamod, transparens. Nyckelorden börjar som synes på T. T som Teologi.
För precis ett år sen, på internationella te-dagen 2019, presenterade jag här på blåggen Finlands första i Kina utexaminerade te-sommelier Annika Knekt-Ahtinen.
