Höstens mässa & Bokens sommar 

 

Idag är det sista chansen att besöka årets Helsingfors bokmässa. Sen viker sig hösten för vintern och någon vår är knappast i sikte ännu på länge. Men i mässvärmen kan man förvisso känna av sommaren, den som försvann med klockan tidigt i morse. Och finns det nånting som upphäver tidens bojor och klockans strupgrepp så är det just Boken. Inpressad mellan hårda eller mjuka pärmar levs här paradoxalt nog ett alldeles levande liv, ett tidlöst liv. Eller rättare sagt en alldeles speciell tid – tiden under huden.

Det handlar om perspektiv och tolkning. Redan ordet Mässa pekar i två olika riktningar; marknad och gudstjänst. För arrangörerna är bokmässan förvisso en vinstsökande expo men för författarna och publiken handlar det mest om alternativa verkligheter. Nobelpristagaren Orhan Pamuk skriver om vad som händer när vi läser en roman, men det kan säkert också till valda delar appliceras på det mesta vi inmundigar i litterär form: det är någonting vi känner men som vi kanske har glömt bort. Författaren fyller alltså våra tankeluckor, skapar nya mentala nätverk kring vilka läsaren kan bygga upp sina egna inre bilder. Eller med Pamuks ord: Påverkade av en sådan optimism kan vi både förstå och njuta av analogiernas precision, fantasins och berättandets kraft, satsers uppbyggnad och prosans musikaliska och lyriska kvaliteter.

Men före vi kommer till denna magiska värld ska vi vandra mellan bokdiskar och travar av litteratur i de flesta former. Varje bok har dessutom sin egen inkörsport, sin egen pärmlockelse, ibland anspråkslöst utformad men idag inte sällan grafiskt och visuellt så konstnärligt elegant framställd att ögonen omedelbart börjar lystra och hjärtat banka. Lägg därtill papperskvaliteter som smeker fingertopparna och mattlamineringar som tillåter både handfasta och upprepade hanteringar, och vi talar om läsupplevelser som aktiverar de flesta sinnena. Men här lurar förstås också en fara: inte ens den vackrast bok (undantag den rent visuella boken) garanterar att innehållet i övrigt håller måttet. Och nånting liknande, fast bakvänt, kan det också vara med den anspråkslöst utformade pärmen; den kanske omsluter en text som får lyskraft och, bokstavligen, mening först i själva läsögonblicket. Sinnlighetens lockelser och villospår.

Mycket kan bombas sönder, förstöras och förvridas, det har vi sett och hört alldeles för mycket det senaste året. Och ju större de yttre hotbilderna växer till sig desto viktigare framstår den inre världen. Styrkan i fantasins bilder går inte att överskatta – det är i vår mentala trädgård vi befinner oss även när kroppen är ute på vift. Och den trädgården kan inhysa hur många bokblomster som helst. Ju fler desto bättre, faktiskt.

 

Fotona är från Helsingfors bokmässa som alltså avslutas idag. Vinjettbilden är från Fiskehamnsscenen där Marcus Rosenlund, Katja Bargum och Lars Sund diskuterade om Djuren under pandemin. Ordet leddes av Pekka Heino.

President Halonen utsåg Fredsposten till årets kulturtidskrift. T.v. chefredaktör Christian Lång, t.h. Laura Lodenius, verksamhetsledare för Fredsförbundet.

Patrick Eriksson från Visans Vänner i Helsingfors höjde en skål för arkitektkollegan Bosse Österberg och den nyutkomna bok han redigerat om den mångsidiga visartisten, karikatyrtecknaren och konstnären. ”Minne, jag har tappat mitt minne. Är jag svensk eller finne …”

Ralf Andtbacka, förlaget Ellips grundare och prisbelönt författare, i intensivt samtal med en mässgäst.

Sofia Parland är färsk segrare i Svenska Modersmålslärarföreningens kolumntävling Argh? ”Skribenten uppvisar prov på en sällsynt avancerad stilistisk talang som närmast kan kategoriseras som unik” står det bl.a. i juryns utlåtande. Det gladde mig att hon gillade både formatet, den grafiska utformningen och innehållet i Mao’s lilla blåa. Sällan får en 74-årig pensionär uppmuntran av en tonårig gymnasielev! Tack!

På Blåbärslandsscenen sammanstrålade Ann-Luise Bertell och Ulrika Hansson i ett samtal om Hemlängtan som leddes av Micaela Röman.

Anna-Lena Palomäki administrerade en utställningsmonter som inhyste bl.a. förlagen Scriptum och Ellips men också erbjöd utrymme åt många egenutgivare, bl.a. åt mig. Förutom Mao’s lilla blåa har jag sammanställt bloggtexter och -foton i boken Har min mening något liv? Dessutom visade jag upp senaste års bok Under huden är jag många och Ordskred.

Näst sista ordet fick som vanligt Jens Berg och Jenny Sylvin som redde ut det här med vilka ord och uttryck som vi finlandssvenskar ogillar mer eller mindre. Och publiken fick vara med om att bua mer eller mindre högt medan Jens höll koll på decibeltalen.

… buuuu … och fniss … och hög stämning på bokmässan.