Skrattsalva
Jag bläddrar i långt över hundra år gamla nummer av den svenska humortidskriften STRIX som upprätthölls och formades av Albert Engström, svensk konstnär och karikatyrtecknare av rang. Och slås av humorns tidsbundenhet och kulturella sammanhang. Bara själva bläddrandet i de skumt luktande gulnade bladen orsakar små hostskov, troligen inspirerade av bobbor som levde långt före Covid –19 var uppfunnen (kanske de hette Covid –1919)? I alla fall är de bara halvroliga, dessa STRIX–tidningar även om teckningarna och illustrationerna ibland är briljanta. Här står tiden stilla, pigor regerar i mörka kyffen, punchen flödar på vitdukade utskänkningsställen, sotare och andra mindre renhåriga sluskar för mer eller mindre animerade samtal med knallförsedda rödnäsade borgare och parfymerade unga damer iförda eleganta kreationer av senaste mode. Den svenska verkligheten i tidigt 1900-tal, såsom den beskrivs i en den aktuella humorskriften, var en blandning av högnäst självupptagenhet och nerdekad godmodighet, en salig blandning av högt och lågt där det höga ofta är lägre än det låga.
De dammiga bilderna blir lite tydligare med en pincené fastklämd på näsryggen men för att förstå själva vitsen krävs genomgången grundkurs i kulturhistoria. Ibland även fortsättningskurs.
Foto: Graffiti på en gammal byggnad på Ärtholmen i Helsingfors som idag är riven. Bilden är knäppt 2014.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.