ORDSKRED

Hamlet visst inte om han skulle vara eller inte vara. Men blåggaren vet bättre: Att göra eller inte göra, det är svaret.

Om det är något jag är dålig på så är det att vara. Något bättre är jag på att göra. Och med göra menar jag skriva. Och med skriva menar jag: lägga några enkla ord efter varandra – ju kortare meningar desto bättre. Och: Ju mer galet desto bättre. Och jag talar (skriver …) nu om mer eller mindre misshandlade ordstäv och tankesätt. Grejen är nämligen inte att tänka rätt utan att tänka snett. Som ett ordskred där allt rasar ner i avgrunden. Tankekatastrofer, helt enkelt och simpelt. Här några exempel med vidhängande förklarande kommentar.

Det är lättare att ta skeden i vacker hand än att gripa den med fula foten. Här måste det dock genast medges; det finns folk som är mästare på att använda tårna i de mest kreativa sammanhang, bland annat konstnärer som saknar armar. Om övning ger färdighet så förfinas förvisso också fotens form och funktion och då faller hela det nyskapade ordskredet sönder och samman. Men annars …

Visdomen har långa öron och kort tunga men enfalden är också lite handikappad. Jag funderar ibland vad som kännetecknar denna enfald och har kommit till att det måste vara en vidöppen mun – som en fågelholk ungefär – och i den en enorm tunga som slingrar och vinglar, ungefär som en giraffs. Men jag vet inte om giraffer är enfaldiga. I alla fall har de väldigt vackra ögon.

Det gäller att smila medan hjärnan är varm. Jo, det är alltså så här; hjärnan är som en ässja, en öppen härd där tankarna smälts ner till en trögflytande massa för att sedan bearbetas och bankas på städet till nånting som går att använda i det vardagliga livet. Ord till exempel. Ibland blir konstiga ordföljder väldigt rolig läsning. Det är då det gäller att smila.

Den som också har ögon i ryggen behöver två par glasögon. Det här är helt i linje med glasögonbågsbutikernas annonskampanjer; du får två par bågar till priset av en. Vilket självfallet bara är båg; Det första paret har ett så högt uppskruvat inledningspris att där väl ryms ytterligare ett par bågar till. Det är sånt som kallas kommersiell synvilla, även vanlig i bostadsbranschen (syn-villa, alltså). Men i övrigt förundras jag storligen över hur få människor verkar ha ögon i ryggen. Jag har ögon i ryggen. Men bara ett par glasögon. Å andra sidan: Kan man ha en räv bakom örat så kan man väl också ha en fluga runt halsen och troligen också en oplockad gås under skjortan och myror i byxorna.

 

FOTO: Kerttu Horila (f. 1946) är keramiker och skulptör, känd bland annat för sina frodiga kvinnogestalter i naturlig storlek. Damen med räven runt halsen är fotad i Kervo konstmuseum, även kallat Sinkka. | Boken ORDSKRED – ett omistligt redskap i vardagens vanligaste dialoger – kan för en struntsumma inhandlas på nätet: www.opusliberum.com