LIT DE PARADE

Världen följde senaste vecka med en kunglig begravning av sällan förr sedda proportioner, ett lika värdigt som känslosamt adjö. Den mänskliga rangordningen bestämmer att några få döda placeras på lavetter, de flesta andra går hädan i tysthet och utan några som helst hedersbetygelser. När Mustang, en av terrassens sporadiska invånare, en dag hittades livlös och stel kunde jag inte låta bli att för en kort stund minnas de små glädjeögonblick han bjudit på genom att bestyrsamt rusa omkring på terrassen i kvällningen på jakt efter något att äta. Jag placerade honom varsamt i ett avocadoskal och lät honom ligga Lit de parade en stund på terrassbordet innan jag förpassade honom till sällare jaktmarker. Men ingen dröm varar för evigt. Bara drömmen om ett evigt liv.