Ett hörn av paradiset

Det jordiska paradiset är ett undantag, en parentes, i bästa fall en sidomening. I praktiken, alltså. I fantasin breder den ut sig över stora delar av kroppen, ockuperar tankar och sinnen och inspirerar konstnären till stordåd. Medge att det känns smått himmelskt med denna vue;  Blommor och fåglar i ett hörn av trädgården, ett av Ferdinand von Wrights många mästerverk, målat 1853-54. När bomber malar sönder Ukraina och världen knappast kan stoppa en kallsinnig diktators egenmäktiga förfarande kan det förefalla förmätet att tänka på blomster, (freds)duvor och paradis. Ändå är det en bild jag vill hålla under pannloben, som ett riktmärke, som en realitet. Den engelska matematikprofessorn (emeritus) och samhällsdebattören John Lennox, en intellektuell gigant och världskänd evangelist, talar om en Kompensationernas Gud: De som fått lida mycket i detta liv kommer att kompenseras i det kommande. Vad det betyder, och hur, vet vi förstås inte. Och vad tyrannerna och  skurkarna och narcissisterna går till mötes behöver vi kanske inte bry våra hjärnor med. Det som nu känns hopplöst, orättvist och avskyvärt varar inte för evigt, kanske länge men inte för evigt. Utan den blicken, utan det perspektivet, är livet förvisso platt och trist och hopplöst. Utan en inre kompensation för de yttre hotbilderna är jag snabbt såld, tillplattad, förstörd. Nu kan jag åtminstone tillfälligt kasta en blick i ett hörn av trädgården, snart också på den egna terrassen, och där finna en glimt av Paradiset. Blåögt? Javisst, men absolut hellre blåa ögon än svarta blickar.

Fotnot: Ferdinand von Wrights målning kan man beundra på Konstmuseet Sinebrychoff i Helsingfors. Fram till slutet av augusti visas där bl.a. ”Linné och glimtar av paradiset”. Och ett slags 1800-tals paradis är väl också Paul och Fanny Sinebrychoffs magnifika hem i andra våningen, väl värt ett besök.