På World Laughing Day den första maj är det meningen att vi ska garva och gnägga åt denna galna värld som i övrigt mest producerar gråt och tandagnisslan. Men finns det något mindre skrattretande än en människan – denna snarstuckna, skrytande, skrävlande, titel- och maktsjuka galning som finner en sadistisk njutning i att förringa andra och samtidigt blåsa upp sig själv, som döljer sin förkrympta själ bakom högfärdighetens stela mask, som bokstavligen slår sig fram på andras bekostnad, som är känslokall och arrogant.

Och ändå, eller kanske just därför, finns skrattet – det förlösande, det upplyftande, det hjärtliga. Men, men … Milan Kundera skiljer på änglarnas och djävulens skratt, de förras är lycksaligt, den senares illvilligt. Och så finns det förstås en lång rad andra skratt som ligger där någonstans mellan ytterligheterna; hysteriska, krystade, aningslösa, sadistiska, belåtna, vemodiga skratt. Och några till, även ansträngda skratt. Det tandfyllda gnägget signalerar alltså inte per automatik glädje och godhet, välvilja och vänskap, samspel och gemenskap. Att inte skratta åt en maktmänniskas antydda roligheter garanterar dessutom en enkel-biljett ut i periferin.

Kanske mänskligheten nån gång i framtiden (om den nu överlever sin mentala enfald) kommer att lösa sina internationella konflikter genom humoristisk envig. Landets president/kung/härskare möter kontrahenten i en drabbning där det gäller att få den andra att skratta så han tappar koncepten, kissar på sig eller helt enkelt skrattar ihjäl sig. Den vinner som inte kan sluta att skratta – ”skrattar bäst som skrattar sist”. Förloraren skickas till lämplig clownskola där han får träna att halka på bananskal, betrakta sin sura nuna i överbelysta narrspeglar och dygnet runt använda röd lösnäsa. Det kan kanske krävas ett par-tre decenniers omskolning men sen torde även den torraste och tristaste typen ha skalat av sig den stela maktmasken och filat bort den värsta självgodheten.

Det minsta man kan begära av en potentat med pondus är en glimt i ögonvrån. Nämligen.

 

Foto: Bilden är tagen i samband med Fringe Festivalen i Edinburgh 2016.