TROLLDOM
Det är något skumt med trollsländor. Dels verkar de vara sköra som glas, väger ingenting, kan stå stilla i luften och sedan vara försvunna på bråkdelen av en sekund. Det sistnämnda är kanske det mest intressanta; trollsländor har nämligen funnits på vår enda jord i över 300 miljoner år och har verkligen inte försvunnit ur vår miljö. De är i själva verket här på ständigt återkommande blixtbesök från karbonperioden (299–359 miljoner år sedan, den tidsperiod då större delen av jordens fossila bränslen bildades), nu visserligen i något mindre format än då, men dock. På den gamla goda tiden kunde avståndet mellan vingspetsarna tidvis närma sig en meter, i dag på den betydligt sämre tiden, är formatet som bekant mera hanterligt. På vår enda jord finns det ungefär 5.700 trollsländsarter, av dem 63 i Finland och av dem i sin tur 21 olika arter i Siikalahti, Parikkala alldeles nära ryska gränsen där jag plåtade denna skönhet (ovan) senaste helg (bilden nedan är tagen på Skåldö utanför gamla Ekenäs).
Folktron berättar att trollsländan (”trollens verktyg”) förknippas med onda makter. Tyskans Wasserhexe och Teufelsnadel (teufel = djävul) förstärker denna dystra bild. Den folkliga traditionen låter också förstå att när en trollslända flyger ovanför en människas huvud så vägs hennes själ på en våg, och att det i sin tur kan förebåda olycka och elände.
Stiliga, effektiva luftfarare, men också brutala mördarmaskiner – har man 300 miljoner år på nacken (vingen …) har alla detaljer och egenskaper för länge sen finslipats till det yttersta. Människan, i grunden god, i praktiken ofta grym, har tassat på denna vår enda jord under en betydligt kortare period och har i stort sett kommit trollsländan närmare bara vad gäller rovinstinkterna. Anders Piltz, idéhistoriker, katolsk präst och professor emeritus, skriver i förordet till Den gråtande människan: Hon är det enda djur som fått sorgen på sin lott, hon vältrar sig i vällust på otaliga sätt och i alla sina lemmar, hon ensam är äregirig, sniken, med obändig livsvilja, religiös, begraver sina döda och sörjer för de efterlevande. Ingen är mer sårbar, rovgirig, panikslagen och mordlysten.
Kanske folktron har rätt; när en trollslända flyger över vårt huvud mäts sanningshalten i vårt innersta väsen. Står vi pall för den domen? Mycket tyder på att vi inte gör det. Mycket tyder på att de sista kvarlevande på denna vår enda jord är trollsländor, små, små trollsländor – de blir ju troligen mindre och mindre med tiden – som sluter in hela klotet i sina skimrande vingar. Till sist glimmar hela denna vår enda jord i metallgrönt och blått och brunt och rött som en jätteädelsten i en stor svart tom rymd. Men den enda som kan beundra den juvelen är Gud. Och Gud ser inte glad ut. Gud gråter.
De små fläckarna på framsidan av vingarna fungerar som balanserande element när vingarna slår, vilket de gör ca 30 ggr per sekund. Utan det här vingmärket (pterostigma) skulle vibrationerna försvåra flygningen, och speciellt glidflygningen. Trollsländan kan nämligen både glidflyga, flyga i sidled, och bakåt, och stå stilla i luften som en kolibri. Högsta hastighet; ca 50 km i timmen.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.