Språkspeglingar
De – fiskebåtarna i Ponta Delgadas hamn på Azorerna – småguppar där i den atlantiska kvällningen, beredda att ge sig ut på nattligt fiske på det nästan oändliga havet. Ännu förtöjda köl vid köl, och beundrande varandras färgstarka vattenspeglingar, är det som om de förde ett lågmält samtal på sin alldeles speciella båtdialekt, ett språk fyllt av fantasieggande ord och uttryck: Påsen, Tunneln, Hugget, Svepet – redan trålens delar anger rytmen och stämningen. Men det blir snabbt mera komplicerat än så: Trålbord och Partrålning låter ännu nästan begripligt men sen förvandlas tungomålet till rena rama rotvälskan: Pelagiska midvattenstrålar, pelagiska bottentrålar, Demersala bottentrålar, Bottentrålar för icke-pelagiska fiskar – båtskroven ältar sig i sitt fackspråk väl medvetna om den förvirring de sprider bland oss gapande turister här på landbacken.
Och så är det överallt: Jag omges av en massa språk som jag inte fattar, ord och uttryck passerar min nästan helt idiomresistenta hjärna som när sommarens ljumma vindar viner runt husknuten. Just nu är naturen som mest högljudd, blomsterspråken bokstavligen florerar och i ett smått förtvivlat försök att fånga dag(g)en hastar jag omkring bland buskar och träd med kameran i högsta hugg. Orm har jag inte stött på men själv slingrar jag mig så gott det går i språkrabatterna för det är inte bara billigt, det är faktiskt alldeles gratis att röra sig i dessa tungomålsträngda trakter. Och även om jag sällan fattar ett barr kan jag efteråt åtminstone meditera över de motiv som linsen fångat och kroppen snuddat vid.
Min värsta mardröm: att inte ha ett språk för det som döljer sig under huden. En dag kanske mitt språk vissnar, orden torkar och faller ner från sina medvetandekvistar. Om och när så sker, vill jag minnas fiskebåtarna i Ponta Delgadas tysta solnedgång och än en gång uppleva deras fängslande vaggsång: påsen, tunneln, hugget, svepet, och vila i denna färgbestänkta obegriplighet. Jag kanske inte kan tala flytande men jag hoppas jag kan lyssna. Flytande.
Foto: Fiskebåtar i huvudstaden Ponta Delgada på Azorernas huvudö Sao Miguel. Fotografiet är manipulerat i Photoshop Elements.
Magnus Lindholm
Magnus ”Mao” Lindholm är skriftställare, bildskapare och melodimakare, bosatt i Helsingfors. Han har ett förflutet som kulturarbetare och kulturredaktör i Svenskfinland, och har skrivit ett tiotal böcker.