VISUM – startskottet

Ofta är en konsert ett slags kulmen, slutklämmen, på en längre musikalisk process. Och så var det förstås också med VISUM som kulminerade sista september med konserten i Balders sal. Bronkitbelastad och röstlös fick jag överlåta alltsammans på solister och musiker, och själv sätta mig i publiken. Det som jag först trodde skulle bli ett antiklimax för egen del visade sig vara ett gudomligt lyckokast. Nu när jag inte kunde sköta mellanspeakningen lades allt fokus på artister och musik. Och vilket fokus sen! Dikter som jag tonsatt under år och decennier (i några fall) levde upp på ett sätt som jag svårligen hade kunnat föreställa mig. Det är en sak att sitta vid det egna pianot och tycka att en melodi är vacker eller intressant och att den passar som hand i handske med texten, men det är en totalt annan sak att höra samma sång framförd av dem som har musiken som yrke. Och jag tänkte – varför har jag inte gjort det här tidigare?

Nå, man ska ju som bekant inte gråta över spilld mjölk (däremot kan man gärna stortjuta över spilld grädde) och i stället blicka framåt. Jag är visserligen jävig att uttala mig om publikens reaktioner men det var nog knappast någon tvekan om att responsen var smått överväldigande. Och eftersom det i sin tur var ton i ton med artisternas omdömen ligger det nära tillhands att nu blicka framåt och börja planera nya framträdanden i Svenskfinland på nästa års sida. Så alla ni som av olika orsaker inte kunde närvara 30.9, och ni som nåtts av applådsmattret på distans, kan dra en suck av lättnad: VISUM ska gå i repris. Var, när och hur är förstås öppet i skrivande stund men jag återkommer när planerna klarnar.

Dagens tema handlar om att fungera som sändebud vilket kan betyda uppdrag allt från apostel och diplomat till musiker och sångsolist. Vi har alla en roll som sändebud i någon form, att fungera som kurir, om det sen gäller andliga verkligheter, politiska uppdrag eller konstnärliga åtaganden. Uppgiften är delikat eftersom uppdraget i sig förutsätter integritet, kunskap och förmågan att både ge och ta. Jag är glad, tacksam och fortfarande lite förvirrad över att jag fått ta del av ”mina” musikaliska sändebuds tolkningar, ett privilegium jag önskar alla skapande individer kunde få uppleva.

Fotona: Överst: oboisten Anna Mantere, cellisten Iida Sinivalo och basisten Jonathan Bäckström. Solister var Matteus Blad och Marika Westerling. Som pianist, arrangör och kapellmästare fungerade Martin Segerstråle. Och fotograf var LINUS LINDHOLM.