Blåggen har koll på dagens gång i färdriktningen men minnet spejar samtidigt bakåt: Det finns ett liv och en verklighet i mitt inre som inte syns eller hörs utåt i normala fall. Och så är det förstås med oss alla: Vi bär på historier och händelser som våra släktingar berättat eller varit med om, som vi kanske läst om i böcker eller tidningar – fragment av andras liv och lust, kamp och död. Släktforskare gräver ner sig i formella fakta, andra samlar lite ometodiskt på gamla fotografier och brev, somliga skriver långa romaner utgående från vissa speciella händelser som någon gammal släkting bevisligen varit med om. Vår genetiska bakgrund väcker nästan alltid intresse, men också frågor och känslor som inte alltid är så lätta att hantera och analysera. Jag är inte bara jag, jag är också en länk i en lång kedja. Jag är inte ett oskrivet blad, inte ens när jag föds.

I en snar framtid kommer jag att publicera ett antal berättelser som alla har sin bakgrund i min släkt. I en del fall är bakgrundsmaterialet mycket knapphändigt, i andra fall finns det detaljerade fakta till handa, ofta finns ett rimligt antal puzzelbitar för att man ska ana ett motiv. Med språket och fantasin som hjälp har jag fogat ihop en lång rad fragmentariska fakta om enskilda släktingar till en berättelse som sträcker sig ungefär 100 år i tiden med början år 1875. Varje berättelse illustreras med fotografier ur släktarkivet. Det här är kulturhistoria som nästan kunde vara sann om den inte varit så osann(olik).

Start 1 februari.