SIDENSVANSAR OCH STEGLITSAR

Ganska så regelbundet dunsar det till i fönsterrutan på inre terrassen när småfåglar förivrar sig åt fel håll och i stället flaxar rakt mot sina egna spegelbilder. Vanligen klarar de sig med lite yrsel i hättan och efter en vilopaus på  sju till trettiotre (ungefär, ungefär) minuter flyger de bort som om ingenting hänt. För några dagar sen var det dock en sidensvans som krockade med sig själv och blev sittande på trätrallarna praktiskt taget alldeles orörlig i närmare en timme. Efter en halv timme gläntade jag försiktigt på terrassdörren och trots att den satt bara några centimeter från dörrkanten var reaktionen obefintlig. Jag fick tid att krypa ner på golvet med kameran i högsta hugg och knäppa en rad bilder av den eleganta varelsen utan att den på något sätt protesterade. Den hade visserligen ögonen på skaft men var i övrigt helt frånvarande. Som sagt, jag lät den vara i fred och efter en timme flaxade den iväg efterlämnande en del av maginnehållet i några mindre prydliga högar på trallarna.

Häromdan kom också sidensvansens färgglada kusin från landet, steglitsen, på ett kort besök. Eller egentligen var de två. Med en viss självsäkerhet kom de inflygande mot Café Terrace som hade öppnat för vintersäsongen bara några dagar tidigare och just då var befolkad med ett tjugotal sparvar, talgoxar och några blåmesar. Av erfarenhet vet jag att steglitsarna inte litar på fågelfotografer och därför öppnade jag närmaste fönsterlucka så tyst som möjligt och riktade ljudlöst det långa teleobjektivet mot restauranggolvet. I deras vinddrag uppenbarade sig också några objudna gäster – en rad bistra kråkor och några eleganta skator. Och om man därtill lägger Urbanernas (ekorrarnas) regelbundna och brutalmuntra störtdykningar ner från trädklykor och terrassmur så har du den kompletta bilden av en djurpark där alla invånare är på rymmen.

Och apropå steglitsar (jag har noterat det här förut nångång): Konstvetaren och ornitologen Herbert Friedmann har i en bok med namnet The Symbolic Goldfinch listat hela 486 målningar från tiden 1260–1500 där det förekommer en steglits i motivet. Hur många sidensvansar det förekommer i konstens värld under samma tidsperiod är däremot inte helt klart. Om någon har brist på sysselsättning; här är ett potentiellt forskningsprojekt som garanterat kommer att väcka hängivna suckar och generera smattrande applåder när avhandlingen publiceras. Så alla ni ornitologer med blick för färg och form och konst – håll sidensvansen högt i höstrusket!