HÖKEN HÅKAN

Det sker inte ofta, men det händer ibland. Att en rovfågel passerar terrassen, alltså. För ganska exakt ett år sen, på skärtorsdagen 2023, fångade en duvhök en av Andbergets kaniner. Måltiden intogs på en stenbumling mindre än tio meter från terrassen. Dunen flög, inälvor blottades. Det var lite makabert, sannerligen. Men för fotografen en bildfest. Den glupska höken hade inte tid att ta till schappen trots min kameranärvaro bakom terrasskanten. Den vackra fågeln och det stackars offret – hunger och död sammanflätade i kvällssolens glans (bild nertill).

Och så hände nånting liknande för nån månad sen. Nånting stort och flaxande brakade ner på terrassmarken och slog klorna i duva. Med vingarna utbredda över offret såg den lika hotfull som bestämd ut. Innan jag han greppa kameran lyfte den med bytet och flaxade iväg över berget.

Och nu senast, för någon vecka sen. Plötsligt sitter den unga duvhöken (senaste års unge, säger expert bland Naturväktarna på Fb) på terrasskanten (ovan) och spanar lite hit och dit, skrubbar sig med näbben på ryggen. Här innanför rutan ser han mig knappast och jag hinner knäppa några bilder innan han stirrar mig rakt i kameralinsen. Våra blickar möts, hans inträngande, min kamerastyrda, fönsterrutsdolda. Efter några sekunder tar han det säkra för det osäkra och lyfter, utan byte, och flaxar lågt över Andberget bort mot park och kaj. Jag kallar honom för Håkan. Höken Håkan. Alla hökar heter Håkan. Alla ekorrar heter Urban. Alla blåmesar heter Mesterton.  Alla rävar heter Foxtrot. Alla …